Thomas Eriksons debutroman Bländverk beskrivs på omslaget som en Alex King-thriller och det kan väl stämma även om jag tycker spänningsroman är en bättre beskrivning. Men marknadsföraren i mig inser hur mycket bättre det första begreppet gör sig i säljsammanhang, dessutom är det grafiskt snyggt.
När jag hade kommit 18 sidor in i boken tänkte jag att det här bådar gott, lyckas han hålla ihop det här kan det inte bli annat än bra. Och det funkade, nästan hela vägen. På de första 18 sidorna har han överraskat mig två gånger, båda har med lönnmördaren och offret att göra, och jag gillar det.
I Bländverk möter vi för första gången Alex King, en beteendevetare som råkar vara på fel plats vid fel tillfälle och blir vittne till den brutala avrättningen av en snuskigt rik affärsman. Kriminalkommissarie Gabriel Hellmark och inspektör Nina Mander får i uppdrag att finna den skyldige. Det dröjer inte länge förrän ytterligare mord begås och Alex King kallas in som konsult, parallellerna till som tvseriernas profilerare är påtaglig.
Parallellt med mordutredningen får vi följa journalisten Fredrik Hellmark, kriminalkommissariens bror, som mot bättre vetande tar på sig ett uppdrag som snart visar sig vara livsfarligt, inte bara för honom själv utan även för familjen.
Vi kastas rakt in i handlingen och Thomas raka språk ger den ett driv som manar till sträckläsning. Med föredömligt korta kapitel växlar han mellan mordutredningen med Nina och Alex i centrum och Fredriks allt mer desperata kamp för att rädda sin familj.
Jag har egentligen bara två invändningar när det kommer till Bländverk. Den första är att det på ett par ställen blir lite väl långa beskrivningar av den färglära Alex använder när han analyserar människor. Det är i sig väldigt intressant och får mig att börja fundera på hur dan jag själv är, men det gör att historien tappar tempo ibland. Den andra är att jag för första gången på länge saknar tidsangivelse i kapitlen. Jag hade till en början lite svårt att få grepp om när de olika kapitlen utspelar sig i förhållande till varandra, men det klarnade i och för sig efter hand.
I flera sammanhang har Bländverk beskrivits som en bok som tilltalar kvinnor, och så kanske är fallet även om jag känner till flera herrar som gillar den minst lika mycket som jag. Och ändå är det en bok med ett tydlig manligt anslag i språk och tempo. Inte på en machobetonat sätt, tvärtom är Alex härligt fåfäng ibland, utan på ett sätt som är svårt att sätta fingret. Vad det är än är så tilltalar det mig.
Bländverk är en spännande bladvändare som skapar ett habegär. Jag vill ha mer. Vill träffa Alex, Nina, Gabriel, Fredrik och Martina igen. Och lönnmördaren. Jag vill veta mer om lönnmördaren. Det ska onekligen bli spännande att läsa den andra Alex King-thrillern och som vanligt: den som väntar på något gott… väntar ALLTID för länge. Ända till sommaren får vi vänta om jag förstått det rätt.
Bokmalen.nu har två gästbloggare som dyker upp ibland och både Jarl och Gunilla läste Bländverk inför helgens ReadTreat och gillade den jättemycket. Jarl är en van thriller/ deckarkonsument medan Gunilla undviker dem. Båda är glada att de läst boken och instämmer i min betygsättning av den.
Betyg: ****
Antal sidor: 450
Förlag: Damm
Andra som läst boken:
Ljudboksbloggen
Tankar från en samlares hjärna
Erikas bokprat
Följ Thomas på facebook.
