Barkhes döttrar av Bodil Mårtensson är en historisk spänningsroman som utspelar sig på 1650-talet i Danmark och Skåne, som då var danskt. Frans Barkhe är länsman i Helsingborg slottslän, ett av Danmarks största och mäktigaste län. Barkhe är en stark man som länge haft kungens gunst på sin sida, men i takt med att åren går blir frånvaron av en arvinge, en son, en black om foten. Och när hustrun dör i barnsäng och lämnar fem döttrar och ett döfött gossebarn efter sig är goda råd dyra för Barkhe. Hur ska han lyckas behålla kungens gunst och därmed också positionen som länsman?
Den danske kungen för en ständig kamp mot svenskarna om Skåne och försvaret av den norra gränsen är väldigt viktig. Det gäller att behålla övertaget gentemot svenskarna och Barkhe har en idé om hur det ska gå till. Men den innebär att de måste samarbeta med rövarpatrasket, snapphanarna. Något som varken Barkhe eller kungen är särskilt pigga på. Men i krig och kärlek…
Hemma på Barkheshus har länsmannens frilla Elna Johansdotter flyttat in och försöker ta över styret av hushållet. Något hon anser sig vara i sin fulla rätt att göra eftersom hon naturligtvis är självskriven som Barkhes nästa fru. Den äldsta dotter Hanna gör tappra försök att sätta sig upp mot inkräktaren, och lyckas också många gånger. Men livet är inte lätt för Hanna som med sina tolv år är precis i gränslandet mellan flicka och kvinna. Hur ska det gå för henne? Ska hon och de andra systrarna lovas bort till rika adelsmän för att säkerställa faderns postion inför kungen?
Boken utspelar sig i en mycket turbulent tid i Skånes historia. Vi får på nära håll följa det politiska spelet vid danska kungens Rigshov och hos de skånska herremännen, men även till viss del de svenskar som ska försvara gränsen gentemot Danmark. Det är en historiskt korrekt beskrivning av tiden även om själva karaktären Barkhe är en uppdiktad person.
Karaktärerna är skildrade på ett mycket fint sätt och jag har tydliga bilder av dem trots att det egentligen inte förekommer några beskrivningar av utseenden. Däremot skildras tankar och handlingar på ett sätt som gör att man snart känner dem alla.
Den här boken har allt – förräderi, lönnmord, kärlek och egoism. Vi får följa Frans Barkhes sätt att rädda sig själv och sina rikedomar, döttrarnas agerande och uppror mot påtvingade äktenskap, frillans kamp för att bli erkänd, Barkhes behandling av döttrarna och besvikelsen över att de inte är födda som söner. Språket flyter lätt förutom ett par fel i korrekturen och handlingen växlar på ett fängslande sätt mellan Barkhehus, kungens Köpenhamn, Helsingborgs slott, snapphanarnas gömställen och det svenska lägret vid skånegränsen.
Det här är en bok att ryckas med av och jag lärde mig onekligen en hel del om Sveriges och Danmarks gemensamma historia genom att läsa den. Jag passade också på att sätta den i händerna på pappa. Jag tyckte det skulle vara intressant att jämföra våra intryck av boken. Dessutom hade han som gammal historielärare en bättre möjlighet att bedöma korrektheten i boken.
Själv tyckte jag boken var bra och väl värd en mycket stark tre som betyg. Pappas omdöme löd:
”Det var länge sedan jag längtade så efter att få fortsättningen av en bok i min hand. Betyg: 5+”
Och det mina vänner, är ett omdöme som inte går av för hackor.
Betyg: ***+ och *****+
Antal sidor: 384
Förlag: Dahlgrens förlag
Den här låter ju jättespännande, måste läsas i sommar … Tack för tipset … 🙂