På pappret verkade allt så bra. Babylon av Camilla Ceder handlar om en kriminalkommissarie och hans flickvän som ska åka på sin länge efterlängtade skärgårdssemester hittas en student och hans lärare, en forskare i arkeologi, brutalt mördade på en av Göteborgs finare adresser. Det verkar vara ett svartsjukedrama, men ju längre efterforskningarna pågår desto mer lutar det åt illegal handel med antika föremål.
Det låter så bra, och ändå får jag inte till det. Det är inte dåligt, men mitt intresse svalnar och jag kan inte behålla koncentrationen när jag läser. För att ge den en andra chans satte jag den i händerna på pappa. Vi har oftast samma smak när det kommer till deckare så om han inte gillade boken så skulle det med min oomkullrunkeliga logik innebära att boken faktiskt var dålig. Annars vore det ju mig det var fel på och… hemska tanke. 🙂
Hur löd då pappas omdöme?
