-
En roman om ett brott – men inte en thriller eller en deckare – mera av ett mysterium
Fyrvaktaryrket är onekligen ett mycket speciellt yrke - inte för vem som helst. Det blir uppenbart den där decembermånaden när tre fyrvaktare försvinner mystiskt utan ett spår.
-
Spännande och läskig genre som gav blodad tand
Nightflyers var mer spännande än vad jag hade förväntat mig och definitivt mycket läskigare. 150 sidor var precis lagom långt för att ta sig an en ny genre, och jag blev definitivt inte avskräckt, snarare tvärtom, lite blodad tand gav det.
-
Oväntat, annorlunda och tänkvärt
Det är grymt spännande och oerhört tänkvärt. Ju fler sidor jag läste desto mer kröp historien under huden på mig. På bara 245 sidor lyckas Lutteman berätta en historia som engagerar och berör på ett sätt som få författare lyckas med - någonsin.
-
Osvenskt skräckäventyr
Här kommer natten känns väldigt osvensk. Kanske är det ämnet som gör det. Förvisso har både Ajvide Lindqvist och Mats Strandberg skrivit om vampyrer helt nyligen, och de är i gott sällskap med andra svenska författare. Ändå känns det här annorlunda. Det känns mer släkt med Twilight eller True Blood än Låt den rätte komma in och Färjan. ”Ett skräckromantiskt äventyr” – så beskrivs boken på baksidan. Och visst, jag vet att vampyrer går under genren skräck, men så värst läskigt är det inte, men spännande och romantiskt är det absolut. Det här är en bok som passar in i blad-vändar-högen, det är lättläst och engagerande och sidorna vänder sig…
-
Heta diskussioner om Det vi förlorade i elden
Redan efter den första novellen kände jag på mig att det här kommer att leda till diskussioner i bokcirkeln. Efter ett par till tänkte jag att ”oh oh, det här kommer de inte att gilla” – och till viss del fick jag rätt. Det vi förlorade i elden är en novellsamling som delar, antingen gillar man den mycket eller så… inte. Men kanske hade jag förväntat mig ännu mer motstånd, jag trodde i min naivitet att jag skulle få stå ensam på barrikaden och försvara Mariana Enriquez texter men så blev det inte, istället blev vi två läger. Och det är ju det som är så fantastiskt när vi träffas,…