Min plats på jorden är ljuvlig. En bok så fylld av kärlek att jag blir alldeles varm inombords när jag lyssnar på Petters egen inläsning. Det är tre timmars ren och skär njutning. Jag är nästan aggressivt ointresserad av biografier, få människor intresserar mig tillräckligt mycket för att jag ska vilja läsa en redogörelse för deras liv, men Petters bok är egentligen ingen biografi utan en kärleksförklaring. En kärleksförklaring till den ö i väster som betytt, och fortfarande betyder, så oerhört mycket för honom. Koster. Men det är också en kärleksförklaring till fina vänner som står honom nära, till Kristian, Håkan, Erik och Patrik. De som han vill sitta gammal…