Låt mig börja med att säga att jag ÄLSKAR En engelsk romans av Niina Mero. Jag var fast från allra första stund, och förutom en liten ”dipp” i mitten när den under några kapitel blir en helt vanlig romance, så är det här en alldeles lysande kombination av ljuvlig feelgood och storstilat dramatisk romantik – med en touch av klassisk engelsk deckare. Som en upphottad kombination av Downton Abby och Morden i Midsommer.
Etikett: *****
Det är en sann historia Kirk Wallace Johnson serverar oss men han gör det i ett format lika spännande som den bästa kriminalroman. Det är fullständigt omöjligt att sluta läsa, man vill hela tiden läsa lite till. Bara lite till.
Hur skriver man om en bok som var så bra att man aldrig ville att den skulle ta slut, samtidigt som man inte kunde sluta läsa – just för att den var så bra? Hur skriver man utan att höja förväntningarna till orimliga proportioner? Hur skriver man utan att avslöja för mycket? Jag brukar inte…
”Livsbejkande” tycker Sunday Express enligt blurben på framsidan. Jag instämmer men vill lägga till ord som ljuvlig, njutbar, tankeväckande, härlig och så väldigt, väldigt fransk. Att det är något visst med ödeckare vet vi ju sedan tidigare. Det är något med de där karga, engelska (ja de bästa utspelar sig oftast i England eller Skottland)…