• Uncategorized

    Läskigt om att överleva

    Vi läser dagligen om katastrofer, stora som små. Vi förfasas för stunden men glömmer efter ett tag. Men de finns de som aldrig glömmer – de som blev kvar. De som inte dog den där dagen utan överlevde. Det är vad Riley Sagers bok De sista flickorna handlar om – att vara den enda som överlevde. Det är svårt att föreställa sig vad det innebär, att vara den som överlever en förfärlig händelse, en olycka, en skolskjutning, ett terroristdåd… Hur klarar man det? Hur lever man vidare med skuldkänslorna? Quincy, Sam och Lisa ingår alla en liten exklusiv klubb som ingen egentligen vill till höra – de är de sista…

  • Uncategorized

    En inte särskilt oskyldig lögn

    Den svenska titeln på Sabine Durrants bok En oskyldig lögn är lite missvisande, det är långt ifrån någon oskyldig lögn som snärjer personerna i den här boken. Tvärt om är det flera stycken ganska allvarliga lögner som successivt nystas upp i takt med att historien spelas upp på sidorna. Men visst, alla har vi väl någon gång försökt försköna sanningen lite omm hur det går för oss, särskilt vid mötet med någon vi genom åren medvetet eller omedvetet konkurrerat med och som vi ser att det går bättre för. Det är precis det som sätter igång den här historien. När Paul en dag möter en gammal universitetskompis som frågar om…

  • Uncategorized

    Klart storleken spelar roll

    Det kan låta ytligt och borde inte ha någon som helst betydelse, men alla som ser Änglabarnet reagerar likadant: ”Gud vilket ljuvligt format!” Det var också min reaktion när jag fick boken i min hand. Habegäret slog till och instinktivt ville jag stoppa ner den i väskan – den är ju som gjord för det. Den senaste tiden har jag mött vanliga läsare så väl som förlagsfolk och alla reagerar som sagt likadant. Vill ha! 12×15 centimeter är helt enkelt den perfekta storleken på en bok och jag håller tummarna för fler historier i samma format. Änglabarnet är Gustafson och Kants fjärde bok i Singöserien. För tre år (! herre…

  • Uncategorized

    Möt våren i Paris

    När vårsolen steker in genom fönstret och försöker locka ut en i den, ännu bitande, vinterkylan är det lätt att drömma sig bort. Och vart bättre än Paris så här på våren. Det är något visst med den staden som lockar och drar. Och ännu mer så efter att ha avnjutit Jojo Moyes bok Ensam i Paris. Den här gången bjuder hon på en bok med två längre noveller/kortromaner och nio kortare historier. Alldeles perfekt långa för en fika på balkongen. De två längre historierna (Honeymoon in Paris och Paris for one)  finns även i ljuvlig inläsning på Storytel, perfekt för dig som vill börjar lyssna på engelska men som…

  • Uncategorized

    Erotisk feelgood kryddad med samhällskritik – är det möjligt

    Ja absolut! Balli Kaur Jaswal gör det alldeles lysande i Erotic Stories for Punjabi Women och Meera Syals uppläsning lyfter hela läsupplevelsen till något alldeles extra. Så pass att jag faktiskt, trots att Linda Skugge är översättare, tror jag kommer ha svårt att läsa den här julven på svenska. Syals ger den änkorna i boken karaktär när hon väljer att bryta på den så typiska engelska med indisk touch. Det är oslagbart och så otroligt rätt. Lyssna! I tron att hon ska leda en klass i kreativt skrivande tar Nikki jobb på det lokala community centret, bara för att upptäcka att det är en grupp indiska änkor (från 40 år och…

  • Uncategorized

    Abby Williams är dagens Erin Brockovich

    Minns ni den 18 år gamla filmen om Erin Brockovich? Om den unga, ensamstående mamman som tar jobb som assistent på en advokatfirma och i princip på egen hand får Californiens största företag på fall. Baserat på en sann historia by the way. Ingen har väl glömt den? Julia Roberts fick en Oscar för sin rolltolkning. Har man mot förmodan låtit den filmen smyga sig långt bak in i minnets vindlande vrår så förs den omedelbart längst fram när man läser Krysten Ritters bok Rökridå. Parallellerna är många även om Abby Williams är lite mer osympatisk än Brockovich, hon saknar barn och har en ouppklarad historia med sin gamla hemstad,…

  • Uncategorized

    Heta diskussioner om Det vi förlorade i elden

    Redan efter den första novellen kände jag på mig att det här kommer att leda till diskussioner i bokcirkeln. Efter ett par till tänkte jag att ”oh oh, det här kommer de inte att gilla” – och till viss del fick jag rätt. Det vi förlorade i elden är en novellsamling som delar, antingen gillar man den mycket eller så… inte. Men kanske hade jag förväntat mig ännu mer motstånd, jag trodde i min naivitet att jag skulle få stå ensam på barrikaden och försvara Mariana Enriquez texter men så blev det inte, istället blev vi två läger. Och det är ju det som är så fantastiskt när vi träffas,…

  • Uncategorized

    Bok & Vin med Sofia Lundberg

    En bok om en ensam gammal dam och hennes adressbok där alla gamla vänners namn är överstrukna för att de gått bort. Kan det vara något? JAAA! Det kan det verkligen. Sofia Lundbergs debutroman Den röda adressboken är vacker, finstämd, lite sorglig och alldeles, alldeles underbar. Det kan det trettiotal ivriga läsare som valt att fira alla hjärtans dag tillsammans med oss på Bok&Vin istället för med sina respektive intyga. De var helt lyriska! Om jag ska försöka sätta fingret på vad det är som gör boken så bra så är det nog den stora igenkänningen, kanske rädslan för att hamna i samma situation själv en dag – och så…

  • Uncategorized

    1793 är Bellman noir särskilt för dig pappa

    ”Jag kan inte tänka mig något finare än att vara en sådan röst i någons huvud.” Orden hade kunnat te sig läskiga om det inte var för att de uttalades av en författare vars högsta önskan är att kunna skriva på ett sätt som får oss läsare att glömma tid och rum. Som får oss att bara vilja fortsätta läsa. Det var när jag träffade Niklas Natt och Dag på Bokmässan som vi kom att prata om just det, hur man som författare hittar den där berättarrösten som får läsare att sugas in i historien. Som får oss att vara där, i 1700-talets Stockholm, och ingen annan stans. Att det…

  • Uncategorized

    Fejk – inte självklar men tänkvärd

    Lavender Lits utgivning brukar vara ett säkert kort. Bra skrivna, intressanta och spännande historier. Klarast lysande exempel är så klart Antoine Laurains ljuvliga Presidentens hatt. Så när de började med sina bokboxar I Lav Lit, där boken levereras i ett paket med bokliga små överraskningar i så var det självklart att hoppa på det. Först ut var den underbara Inte för nära av Colleen Oakley. Så för ett tag sedan kom Fejk av E. Lockhart och plötsligt var inte förälskelsen lika omedelbar, inte lika… självklar. Kanske beror det på mig, men det tog ett tag att komma in i bokens lite annorlunda upplägg. Jag kopplade inte hur jag skulle läsa…