Årets andra bok är en mycket speciell historia av den italienska författaren Alessandro Baricco. Jag har tidigare läst både Silke och 1900 av honom och älskat de små mästerverken, så när jag fick höra om Ocea Sea tvekade jag inte att köpa den, även om den bara finns på engelska. Det visade sig vara en av de tuffaste böcker jag läst. Den är mycket bra, men väldigt annorlunda, inte alls skriven på samma sätt som de jag tidigare läst. Baricco har en språkkänsla utöver det vanliga och kräver en hel del av sin läsare. I Ocean Sea är meningarna antingen en halv sida långa eller består av enstaka eller ett…

Här kommer den, 2010 års första bokrecension. Julklappsboken var den tredje och sista delen i Conn Igguldens serie om Djinghis Khan, Bergens väktare, tack pappa. Djinghis Khan är en historisk person som jag i stort sett inte vet några detaljer om, förutom namnet och det skräckinjagande ryktet om en hänsynslös erövrare. I övrigt ingenting. Böckerna har definitivt avhjälpt den bristen. Conn Iggulden är, om jag förstått rätt, oerhört noggrann i sin forskning innan han skriver sina böcker och det märks. Såväl böckerna om Julius Caesar, som jag inte läst, och denna trilogi om Djinghis har rykte om sig att vara mycket historiskt korrekta, förutom att de är intressant och spännande…

Ytterligare ett år har passerat, snart i alla fall, och med det har flera böcker passerat revy. Efter en genomgång av blogginläggen kan jag konstatera att jag kommenterat 30 böcker i år. Jag har dock läst fler som jag av en eller annan anledning valt att inte kommentera. Undrar varför? Under hösten har jag själv tyckt att jag varit lite hård och negativ i mina omdömen och därmed kanske lite snål på betygsfronten. Men ack så jag bedrog mig. Genomgången visade att 23 av böckerna har fått *** eller **** i betyg och bara 7 st lägre än så. Ingen bok har dock fått full pott. Är jag kanske för…

Långt om länge har jag läst ut Tana French bok Till skogs. En klassiskt engelsk mordhistoria där ett nyligen begånget mord på en tolvårig flicka väcker till liv minnen om andra mördade/ försvunna barn i samma skogsområde. Jag säger klassiskt engelsk mordhistoria för det är så den känns. Som Morden i Midsommer, fast utan småmysigheten. Det är så engelskt att det ibland nästan blir parodiskt. De små samhällena, polisens sätt att arbeta, den manlig och kvinnliga kollegans balansgång mellan att vara just kollegor, vänner och kanske någonting mer, eller… Är det bara de andra på stationen som gissar fel? Hur som helst så är huvudpersonerna lika envisa som två terrierhundar.…

Det är nog det bästa sättet att beskriva Igelkottens elegans av Muriel Barbery. För den är alla de där sakerna. Många gånger väldigt elegant skriven, särskilt personbeskrivningarna. Innovativ och nytänkande, det är nästan omöjligt att klassificera eller beskriva boken, vilken genre tillhör den? Det är ju både vardagsrealism och filosofi inom samma pärmar. Att den dessutom är väldigt, väldigt annorlunda, både i handling och berättarteknik gör den inte sämre, tvärt om. Ändå är jag inte säker på om jag gillar den eller inte. Bitar är fantastiska och jag gillar dem väldigt mycket, annat känns onödigt och ointressant. Men läsvärd, det är den helt klart. Betyg: **** (mycket för att den…

Det är alltid lika fascinerande att läsa spekulationerna om vad som ska bli årets julklapp. Och nej snälla tomten, jag vill varken ha en spikmatta eller en get… Däremot en hel hög med böcker. Vilket osökt leder mig in på det senaste tipset. Årets bokjulklapp till mammor, varför bara mammor kan man undra även jag är intresserad, är: Den glömda trädgården av Kate Morton. Den verkar helt underbar. Läs själv beskrivningen: ”På sin 21-årsdag får Nell O’Connor veta något som förändrat hennes liv. Många år senare bestämmer hon sig för att ta reda på hela sanningen och företar den långa resan från Australien till England. Sökandet för henne till Cornwalls…

Häromdagen gick senaste Bokmalen av stapeln. En liten men naggande god skara (vi blev bara 4 stycken) träffades hos Birgitta W för att njuta av god mat, trevligt sällskap och många boktips. Här kommer en liten sammanställning av dem (tipsen alltså): Igelkottens elegans av Muriel Barbery – den lånade jag genastDen innersta kretsen av Viveca Sten – hade jag lånat av Kerstin och Birgitta L lånade den nuDen gode tjuven av Hanna TintiEn gnista av hopp och en hemlig dröm av Geraldine O’Neill – irländskt familjedrama som Birgitta W lånade av GunillaDen förlorade symbolen av Dan BrownGuldpilen av Harry Bernstein – del tre i en serieKinesen av Mankell När jag…

Laura Lippmans deckare Skyddslingen överraskade mig positivt måste jag säga. Den var en del i Bokmalens litterära godispåse och har sedan i våras legat oläst på sängbordet. Varför vet jag egentligen inte. Antagligen för att jag inget visste om den, varken positivt eller negativt. Inte heller lockade den mig att ta reda på något, inte ens baksidestexten läste jag. Men nu börjar högen med olästa böcker att tryta, det är ju snart jul så köpstop råder, man vill ju inte köpa något man kanske får. Storyn utspelar sig i Baltimor och handlar om den kvinnliga privatdetektiven Tess Monaghan vars sambo släpar hem en hemlös kille som visar sig vara insyltad…

Det är nästan en vecka sedan jag läste ut I den innersta kretsen av Viveca Sten. Ändå har jag inte kommit mig för att skriva någon recension. Man kan ju undra varför, och jag är inte riktigt säker själv. Kanske beror det på samtalet när lilla syster fyllde. Jag tyckte själv jag lät väldigt negativ i mina bokomdömen. Det var verkligen inte min mening, men för tillfället verkar de flesta böcker inte riktigt hålla hela vägen för mig. Kanske beror det på att jag inte riktigt vet vad jag egentligen tycker om boken. Boken inleds med att startskottet för Gotland runt går i Sandhamn. I samma ögonblick faller skepparen på…

I morse innan det var dags att gå till jobbet läste jag ut Den förlorade symbolen av Dan Brown. Med ganska mycket nöje, det måste medges. Jag tyckte att den var bra. Lite snällare än de tidigare böckerna trots att den troget följer det givna konceptet. En elak skurk, ett allvarligt brott (dock inget mord den här gången) som drar in Robert Langdon i intensiv mysteriejakt. Intensiv är bara förnamnet, allt utspelar sig under mindre än 24 timmar. Boken är liksom de tidigare fylld av symboler, mysterier och hemliga sällskap. Den här gången är det frimurarna som hamnat i blåsväder. Eller ja, blåsväder är inte riktigt rätt ord. Jag måste…