Ja, så känns det onekligen efter att ha slukat den underbara lilla boken Vickis Vintagebutik av Isabel Wolff. Jag ska erkänna att jag köpte boken för dess läckra godislika framsida. Men låt er inte luras av det rosa omslaget som andas romantik och lättsmält chic-litt.
Visst är det lättläst och visst finns ett romantiskt inslag i berättelsen om Vicki som efter tolv år på Sothebys auktionsfirma öppnar en butik för vintagekläder. Men romantiken ligger inte främst i mötet mellan man och kvinna utan i kläderna och historierna runt kläderna. De gamla välsydda märkeskläderna som har en historia att berätta.
”Många av nattlinnena var utsökt broderade och jag undrade vem som hade sytt blommorna och bladen jag just nu fingrade på och om sömmerskan varit stolt över sitt vackra handarbete och kanske suttit och undrat om kommande generationer skulle beundra det och undra över vem som gjort det.”
Vicki åker hem till människor som vill sälja sina gamla vintagekläder och vid ett sådant besök möter hon Mrs Bell, en äldre dam från Frankrike vars historia rymmer ett stort svek. Ett svek som har paralleller i Vickis liv och de två blir goda vänner. Vi får följa de två kvinnornas vänskap utveckla sig och får höra Mrs Bells tragiska historia från andra världskrigets Frankrike.
Det är en fantastisk liten bok som jag tyckte hemskt mycket om. Miljöer men framför allt kläderna är beskrivna på ett sätt så man hör spetsen och tyllen frasa och njuter av sidenets mjuka draperingar. Jag älskade det! Det enda negativa jag just nu kan komma på var att den bara räckte två nätter. Jag hade velat vara i Vickis värld lite längre.
Betyg: ****+
