Jag har en längre tid haft Kärlekens arkitekt av Emilio Calderón på min önskelista. Så i somras kom den äntligen i posten. I pocket, vilket skulle visa sig vara tur. På beskrivningen lät boken perfekt, precis i min smak.
”Rom hösten 1937 två ungdomarna säljer i smyg en av den Spanska akademins dyrgripar och upptäcker en ännu större raritet: den mytomspunna Skaparens karta. Men många är på jakt efter kartan: Vatikanen, nazisterna och de allierade. Snart finner de sig indragna i ett storpolitiskt maktspel.”
Jag kröp upp i soffan och såg fram emot spännande läsning. Vilken besvikelse! Jag kom knappt igenom en tredjedel av boken. Det är svårt att sätta fingret på vad exakt det är som gör boken ointressant, den bara är det. Fruktansvärt ointressant. Det var längesedan jag lämnade en bok utan att ha läst igenom den, men nu gör jag det. Tyvärr!
Betyg: * (för idén)
