Som jag sa är jag en riktig periodare, och av diskussionerna i media att döma är även författare det. Just nu verkar böcker ”om min pappa” vara den stora grejen. Själv är jag inte särskilt intresserad av den kategorin. Har lite svårt för biografier rent generellt.
Däremot gillar jag andra teman. Och vilket tema är väl bättre så här i vårtider än böcker som utspelar sig på västkusten. Själv kom jag på en handfull:
Musselstranden av Marie Hermansson – en fantastisk bok som jag älskade. Jag minns inte exakt var den utspelade sig men det var definitivt på västkusten. Synd att Maries följande böcker inte höll samma standard.
Vivica Lärns böcker om Saltön är ju naturligtvis självskrivna. Hur många är de nu? 4? Själv tycker jag de är lite småmysiga, men definitivt inte mina favoriter. Man läser dem lite som man ser halvdåliga tv-serier, man vill helt enkelt veta hur det går för huvudpersonerna. Men visst målar hon ett perfekt porträtt av människorna och samhällena här på västkusten. Precis på pricken är det.
Lite mindre kända är kanske Lennart Broheds böcker från Lysekil. Ljötnanten som kom hem och Stenbrottet är de jag har läst, men fler finns. Småmysiga kriminalgåtor som utspelar sig i 1800-talets Lysekil bland bofasta och badgäster. Rekommenderas varmt!
Man bör heller inte glömma Camilla Läckbergs böcker om polisen i Fjällbacka. Själv har jag läst två och gillade den ena och tyckte ganska illa om den andra. Mest för att jag har svårt för böcker om pedofiler, religiösa fanatiker och annat. Det känns liksom uttjatat.
Har jag glömt någon? Naturligtvis har jag det. Vilka?
