 |
| Bokcirkelprat om Förföljaren av Nora Roberts |
Med drygt 30 sålda böcker i minuter, varje dag (!) så kan man inte, ska man inte, annat än att imponeras över Nora Roberts författarskap. Säga vad man vill om kvaliteten på hennes böcker, det är trots allt till sist en fråga om tycke och smak, men den damen vet hur man producerar underhållning.
För det är precis det hon gör, producerar underhållning. 45 dagar tar det för ms Roberts att skriva en bok. Och då pratar vi om färdig bok, inte ett första utkast, utan från första bokstaven sätts på papper (eller bildskärmen) tills dess att den är klar för sättning och tryckning. 45 dagar! Och hon förstår inte de som förundras, för hon jobbar ju åtta timmar om dagen precis som alla andra. Jag är ändå både förundrad och väldigt imponerad.
Visst arbetar hon efter en mall, det finns det många författare som gör, eller i hennes fall ett par tre mallar. Hon kastar sig friskt från romance till spänning och thrillers. Så när det nu var dags för Bokkvartetten att välja ny bok föll valet på Förföljaren, den senaste att publiceras i Sverige. Efter några lite tyngre böcker ville vi ha njutbar underhållning och det här lät lovande.
Och det visade det sig vara. Själv valde jag att lyssna via Storytel och hade fortlöpande kontakt med Mia när vi trodde vi var övertygade om vem som var skurken. Det ändrades under resans gång kan jag säga och jag tror att det var Åsa som kläckte det först av oss fyra. Jag hade löst det innan det avslöjades, men inte så hemskt långt innan.
Den tolvåriga Naomi avslöjar av en slump sin pappa som seriemördare vilket ger honom livstids fängelse. Nu i vuxen ålder verkar det förflutna komma tillbaka, är pappan på fri fot eller finns här en copycat? Mardrömmen är långt ifrån över.
Vi tyckte om det här. Det var skön och underhållande läsning som var svår att släppa ifrån sig, både i bokform och som ljudbok. Är det ett enkelt upplägg? Ja visst absolut, men det är som med tvserier, man vet vad man får och är inställd på det från början. Ingen av oss förväntade oss Hemingway, då hade vi valt en annan bok. Ibland måste läsning få vara ren och skär underhållning – och det var Förföljaren.
Men bokens ämne ledde också till bra diskussioner, om arv, miljö, hämnd, tillitsproblem, om det finns så goda respektive så onda människor och en del annat så mitt i allt det lättlästa finns ett allvar som är värt att stanna upp och fundera över.
