Jag har säkert sagt det förr, men tecknat och jag har en speciell relation. Inte alltid friktionsfri, men alltid fylld av värme och glädje. Min barndom är fylld av minnen av pappas gamla Astrixalbum, han hade alla, som genom åren åkt upp och ner på vinden fler gånger än Mariahissen i Stockholm. De var roliga, lättlästa och har antagligen utbildat flera generationer i romarrikets historia och en uppsjö latinska citat. Jag kan än idag rabbla ett antal som den träbente lille piraten brukade muttra när skeppet sjönk efter ett möte med galningarna. För att inte tala om ett antal frågor på historieproven som avklarats just på grund av minnet av de sönderlästa albumen. Inget andrahandsvärde på dem inte.
Men som sagt, relationen har inte alltid varit friktionsfri. Jag minns än idag men ilska och besvikelse när de gamla Kalle Anka tidningarna kommit ner från vinden efter att ha legat där ett tag. Jag hade precis lärt mig läsa och slukade nu orden i pratbubblorna och… döm om min förvåning när historien hade ändrats efter tiden på vinden. Det var samma bilder men inte samma historia som när jag ”läste” dem senast. Det kan i och för sig ha något att göra med att jag tidigare inte kunnat läsa och därför hittat på min egen historia. En historia som inte överensstämde med serietecknarens.
Men det är ganska länge sedan nu som jag lät mig förföras av det tecknade mediet. Så när Ekholm & Tegebjer skickade ett recensionsex av Valhall, den samlade sagan del 2 så kröp jag förväntasfull upp i soffhörnet och öppnade boken. Totalt finns det femton myter om asagudarna som Peder Madsen under 30 har tecknad. Nu pågår ett projekt som samlar myterna i fem band med utgivning fram till och med 2013.
I den här volymen ingår Historien om Quark, Resan till Utgårdaloke och myten om De gyllene äpplena. Vackert tecknade sprider de precis lika mycket läsglädje och kunskap som de tidiga Astrixalbumen med den skillnaden att de här känns vuxnare. Dessutom finns flera intressanta kapitel om skapandet av historierna, fulla av skisser och förklaringar till hur processen har gått till. Spännande och intressant som onekligen ger en extra dimension till läsandet.
Trots goda intentioner om att dra ut på läsandet för att kunna njuta längre så slukar jag myterna. Jag kan helt enkelt inte sluta läsa. Det är så spännande, så vacker och så intressant. Det finns egentligen bara ett enda fel och det är att boken tar slut för fort och att volym nummer tre inte finns ute ännu. Så killar på Ekholm & Tegebjer, snabba på med nästa bok. Jag är sugen på mer. Nu!
Betyg: ****+
Förlag: Ekholm & Tegebjer
Min 9-åriga dotter läser också Valhall! Favoriten är "Frejas smycke" som hon läst flera gånger. Dock utan att förstå de sexuella anspelningarna! Haha, undrar hur länge det dröjer innan hon förstår undermeningen… 🙂
Det är en del av charmen med de här myterna, att både vuxna och barn kan läsa dem med stor behållning. Sedan är det ganska skönt att en 9-åring inte förstår allt. Låt barn vara barn! 🙂