Frågan kan kännas överflödig – allt – är så klart det alla föräldrar svarar om man frågar. Om barnet försvann då? Vad skulle du göra då? Allt, är det lika självklara svaret. Men hur länge? Hur länge skulle du fortsätta leta, ägna varenda vaken sekund och minut åt att leta efter ditt barn? Ett år? Två? Tio? När skulle du ge upp? När skulle hoppet dö?
Det är naturligtvis en omöjlig fråga att svara på, att ta ställning till. Ändå sker det hundratals, kanske tusentals gånger om, varje dag, runt om i världen. Att föräldrar måste ta ställning till om de ska fortsätta leta eller faktiskt tvingas inse att deras barn är borta för alltid, kanske döda.
Det är precis det som är kärnfrågan i S.B. Caves roman Kidnappad. Där har det gått tio år sedan lilla Autumn försvann från köpcentrat när mamma för en sekund tittade bort.
Tio år!
Och inte en dag har gått utan att mamma Francine har letat, sökt, kontaktat polisen, medium, tidningar, internet… you name it. Hon gör allt. Däremot tycker hon inte att pappan, hennes exmake, gör någonting. Han har gett upp. Gått vidare. Bildat ny familj.
Så en dag dyker en smutsig, skygg och livrädd tonårsflicka upp och hävdar att hon vet var Autumn finns. Att de suttit fångna tillsammans. Francine släpper allt hon har för händerna för att hitta sin dotter medan exmaken tycker hon är galen. Full och galen, och han vägrar att hjälpa till.
Snart nystas en historia upp som i all sin otrolighet tyvärr är alltför trovärdig. En historia om makt, sexfester och pedofili som har rötter långt upp i maktens korridorer.
Det är en skrämmande bladvändare S B Caves bjuder på och det är stört omöjligt att sluta läsa.
