Jag har alltid varit lite skeptisk när böcker/film/tv-serier höjs till skyarna. Trots att jag nu är en del i den rörelsen genom att här uppmana er att läsa några av de riktiga godbitar som kommer i min väg så har jag svårt för ”masshysteri”.
Min skepticism har att göra med att någon slags barnslig motvilja att rätta mig i ledet, att tycka som alla andra. Allra värst är det om någon jag överhuvudtaget inte kan identifiera mig med rekommenderar något. Jag menar, herre gud, om hen tycker så så kommer jag definitivt inte tycka om det för vi tycker ju inte lika om något annat.
Det är anledningen till att jag fortfarande idag inte sett Titanic till exempel. ALLA såg den och ALLA älskade den och ALLA grät till Celin Dions musik. (bara för att nämna ett exempel).
Därför skäms jag just nu lite extra över att ha lockat damerna i bokcirkeln att läsa Louisa May Alcotts amerikanska klassiker Unga kvinnor. Referenserna genom åren till boken som alla kvinnor verkar älska och identifiera sig med har varit otaliga i bok- och filmvärlden och nu när det är både tv-serie och film på G och när dessutom Reese Witherspoon (vars boktips jag annars gillar mycket) insisterar på att det här måste man bara läsa, tja då föll jag för trycket.
… och fick åter igen bevisat att massrekommendationer inte är min grej. Det här är verkligen inte bra. Alls. Präktigheten och den sockersöta uppfostran flödar ur sidorna så till den grad att man nästan behöver tvätta händerna efter att ha hållit i den.
Men det ska erkännas, det är en alldeles utmärkt bokcirkelbok. Särskilt om man som vi tillhör olika generationer. Vi tyckte verkligen väldigt olika om det vi läst – och det är ju då bokcirkelkvällarna blir som allra bäst.
Rekommenderar jag den här boken för avkopplande läsning? Absolut inte!
Men bokcirkla gärna om den – och berätta gärna vad ni tyckte.
