Tistelblomman – en oväntad reaktion

Bokcirklar är fantastiska. Att prata böcker med likasinnade, att få frossa i detaljer, nörda ner sig i historien är underbart.

Lika fantastiskt är alla ögonöppnare. Utan bokcirklarna hade mitt läsande varit mycket mer begränsat. Mer enahanda. Nu får jag ständigt nya boktips på böcker jag inte hade valt eller hittat på egen hand. En annan fantastisk sak är alla de böcker vi läst tillsammans och diskuterat. Många gånger utan att vara överens. Många böcker hade jag aldrig plockat upp på egen hand.

Så var det på den senaste bokträffen. Vi hade läst Amanda Hellbergs bok Tistelblomman (som jag skrivit om tidigare här) och jag var övertygad om att jag skulle vara den enda som gillade boken. Fantastik, skräck och övernaturligheter är my cup of tea – inte de andras. Trodde jag.

Tänk så fel man kan ha. Alla gillade den!

Det blev en intressant kväll med övernaturligheter och oförklarliga fenomen som röd tråd. Intressant var också hur vi uppfattade Majas förhållande till sin egen synskhet. Själv är jag övertygad om att hon är lite obekväm med den. Att hon helst vill vara normal. Att hon vill vara som alla andra. Men den bilden var vi inte överens om. 

Och det är ju det som gör bokcirklandet så spännande – att vi löser samma bok. Samma ord men ändå uppfattar den olika.

Betyg: ****
Antal sidor: 

Förlag: Månpocket