Det är ett stycke skön feelgood som Spielman bjuder på i Systrarna från Toscana. De italienska miljöerna förgyller sidorna och man kan nästan känna hur gott allt smakar och doftar medan man läser. Karaktärerna är vardagliga men lätta att tycka om, eller avsky. Konflikten mellan mormodern och Poppy är lika tragisk som den är trovärdig.
Etikett: hitta sig själv
På ett alldeles eget och unikt sätt blandar Ólafsdóttir det lite knappa, karga isländska språkbruket med så härlig fransk feeling att ljuv musik uppstår. Det är som att långsamt njuta av riktigt god konfekt, eller ett glas sval, lätt sprudlande riesling. Omöjligt att motstå.
Så tyvärr – jag hade fel – det här hade kunnat bli så bra, men det funkar inte. Jag tycker fortfarande att det är en väldigt fin bok att se på, omslaget är ljuvligt, men det räcker inte.