Det finns böcker som av någon anledning blir liggande kvar i att-läsa-högen. Nya pockar hela tiden på uppmärksamheten och de gamla blir liggande i högen – bortglömda. När man sedan plockar upp dem och de visar sig vara små pärlor – då är man på en gång glad att man sparat godbiten tills nu och samtidigt irriterad på sig själv för att man inte läste den omedelbart. Precis så är det med Flätan av Laetitia Colombani. Bara 225 sidor lång är Colombanis debutroman en fröjd att läsa. På ett väldigt vackert, lågmält och samtidigt målande språk berättas historien om tre kvinnor i olika delar av världen vars liv är helt…