-
Ruskigt spännande, klaustrofobisk thriller
Psykologisk thriller. Klaustrofobisk spänning. Ruskig läsning. Välj själv, alla epiteten beskriver alldeles utmärkt hur det är att läsa Glasfällan. Att det dessutom är en bok med, högt tempo, oväntade vändningar och en upplösning som är svår att förutse gör ju inte saken sämre, inte heller det faktum att det är stört omöjligt att lägga ifrån sig när man väl börjat läsa.
-
Stenhård kvinnlig hjältinna
Baldacci servera oss en historia som faktiskt är väldigt spännande och jag måste säga att jag gillar Atlee. Hon har drag som ger henne lite mjukare kanter, som gör att hon är lätt att tycka om. För att inte tala om Ms Blum, sekreteraren. Alla borde ha en lika lojal och smart kollega.
-
Klart storleken spelar roll
Det kan låta ytligt och borde inte ha någon som helst betydelse, men alla som ser Änglabarnet reagerar likadant: ”Gud vilket ljuvligt format!” Det var också min reaktion när jag fick boken i min hand. Habegäret slog till och instinktivt ville jag stoppa ner den i väskan – den är ju som gjord för det. Den senaste tiden har jag mött vanliga läsare så väl som förlagsfolk och alla reagerar som sagt likadant. Vill ha! 12×15 centimeter är helt enkelt den perfekta storleken på en bok och jag håller tummarna för fler historier i samma format. Änglabarnet är Gustafson och Kants fjärde bok i Singöserien. För tre år (! herre…
-
Jane Hawk är vår tids Sarah Connor
Det tog 163 sidor för Dean Koontz nya bok Tystnaden att ta fart, men sedan kunde jag inte släppa den. Resterande 248 sidor försvann i en sittning. Mörkret sänkte sig ute på balkongen (hurra för sommarvarma kvällar) och grannarna släkte en efter en medan jag följde Jane Hawks kamp för att komma till botten med den långa rad självmord som drabbat till synes friska, lyckliga och hälsosamma människor. Det börjar som en klassisk deckare med den avstängde FBI-agentens envisa kamp för att reda ut vad som hänt, för att sedan utvecklas till en skrämmande thriller där onda genier använder nanoteknik för att förvandla vanliga, försvarslösa människor till zombieliknande varelser utan…
-
En norsk spionhistoria med hjärta
Kjell Ola Dahl lyckas i Täcknamn Hilde lyckas med något jag inte trodde var möjligt; att få mig att sträckläsa en spionhistoria som utspelar sig under andra världskriget. Jag är, tyvärr, egentligen hjärtinnerligt trött på historier om kriget och de umbäranden folk var tvungna att utstå. Det är hemskt, jag vet, det är ett förfärligt kapitel i vår historia som definitivt inte får glömmas bort, men det har varit alldeles för många under en period nu. Därför var det med viss skepsis jag tog upp boken. Men det fina omslaget lockade och efter några sidor var jag fast. Kanske berodde det på att den utspelas i Oslo, det klassiska är…
Du kanske också gillar
Redin rekommenderar
Feelgoodintervju med mordiska anslag
Ren och skär njutning mitt i snöstormen
