Psykologisk thriller. Klaustrofobisk spänning. Ruskig läsning.
Välj själv, alla epiteten beskriver alldeles utmärkt hur det är att läsa Glasfällan. Att det dessutom är en bok med, högt tempo, oväntade vändningar och en upplösning som är svår att förutse gör ju inte saken sämre, inte heller det faktum att det är stört omöjligt att lägga ifrån sig när man väl börjat läsa.
Baldacci servera oss en historia som faktiskt är väldigt spännande och jag måste säga att jag gillar Atlee. Hon har drag som ger henne lite mjukare kanter, som gör att hon är lätt att tycka om. För att inte tala om Ms Blum, sekreteraren. Alla borde ha en lika lojal och smart kollega.
Det kan låta ytligt och borde inte ha någon som helst betydelse, men alla som ser Änglabarnet reagerar likadant: ”Gud vilket ljuvligt format!” Det var …
Det tog 163 sidor för Dean Koontz nya bok Tystnaden att ta fart, men sedan kunde jag inte släppa den. Resterande 248 sidor försvann i …
Kjell Ola Dahl lyckas i Täcknamn Hilde lyckas med något jag inte trodde var möjligt; att få mig att sträckläsa en spionhistoria som utspelar sig …
