Vi har pratat om det många gånger förut – den här fascinationen för ödeckare. Helst engelska sådana. Karga, vindbitna miljöer med lika karga och vindbitna karaktärer. Det är något visst med dem, vare sig de kommer i bokform eller serveras som tv-serie. Vi älskar dem. Nästan förbehållslöst.
Svenska skärgårdsdeckare finns det gott om och långt ifrån alla når upp till den klass och stämning som vi lärt oss älska så, men i Felsteg är Maria Adolfsson på god väg. Med sin alldeles egenuppfunna ögrupp Doggerland tar hon det bästa ur såväl engelsk som dansk deckarberättarkonst och gör den till sin egen.
Att författare hittar på egna städer och byar är inte så ovanligt, men egna ögrupper, tja det är för mig ett nytt grepp. Doggerland ligger mellan Storbritannien och Skandinavien och består av tre öar som är det enda som kvarstår ifrån den landbrygga som en gång band samman våra länder. Här huserar kriminalinspektör Karen Eiken Hornby och hennes kollegor och det är i samband med den årliga ostronfestivalen som allt tar sig början. En kvinna hittas mördad och det verkar inte bättre än att poliserna själva är insyltade i historien. Eller?
Felsteg är en perfekt semesterbok och läses eller lyssnas med fördel på i sommarstugan eller på stranden. Det doftar salt hav och karga miljöer, vi möter sköna, och osköna karaktärer som känns väldigt äkta. Även om jag har vissa reservation av hur Karen hanterar och döljer sin egen historia.
