Ja man kan ju undra var de kommer ifrån, drömmarna. Efter att ha tillbringat natten med att med bultande hjärta slitas i och ur en orolig sömn präglad av mardrömmar så funderar jag onekligen lite extra på det. Var i hela friden kommer de ifrån, drömmarna?
Var kom allt ifrån?
Inte beror det på något jag läst eller sett. Tvn är utkastad och just nu lyssnar jag på The Paris Secret av Karen Swan, en roman som utspelar sig i Paris konstvärld, väldigt bra men knappast läskig eller skrämmande. Inte heller Anne Holts nya deckare Offline som jag läste innan jag somnade borde ha inspirerat till läskigheterna även om den handlar om nog så skrämmande och verklighetsförankrade händelser i form av terrorbrott.
För några dagar kom vi att prata om just författares fantasi och inspirationskällor och huruvida man verkligen kan fantisera ihop saker eller om det ligger någon form av självupplevelse bakom. Väldigt intressant och vi var inte riktigt överens där. Måste sexscener ha en gnutta självupplevd erfarenhet i sig för att vara trovärdiga? Hur är det då med mordscener eller biljakter…
