Kapitel 1 – 7

Äntligen är fjärde boken om Doggerland här. Det är något visst med Maria Adolfsson böcker om kriminalinspektör Karen Wien Hornby, jag är väldigt förtjust i dem och har sett fram mot den här. Och jag blev inte besviken. Det är full rulle från första sidan.

Om igen är det dags för Oystra, den årliga festivalen på öarna. Den här gången med en höggravid Karen, en prideparad och en random skjutning. Som sagt full rulle från första början. Can’t wait to read more.

Kapitel 8 – 21

Kollegor! De kan vara både fantastiska och riktiga pain in the ass. Jag blir helt galen när jag läser om hur Karen paras ihop med sin bufflige kollega som har noll och ingen känsla för hur man beter sig mot folk. Varken brottsoffer, misstänkta eller kollegor. Vilken pest att jobba med sådana människor!

Och ändå, när det gäller så visar han sig inte vara så dum ändå. Han står trots allt upp för Karen, och tystar dumma kommentarer och spekulationer. Men gud vad det satt långt inne. Underligt nog så känns det samtidigt som om hans gest, hans försvar av henne, blir mera värt just för att han varit så avig tidigare. Underligt, och kanske lite orättvist mot de andra.

Jag funderar också en del på hur det måste kännas för gärningsmannens fru. Hon som trodde hon kände sin make, visste exakt hur han var, kände hans värderingar och var trygg i att han gick till jobbet som vanligt varje dag. Nu när inget visar sig vara som hon trott, hur mycket slår det undan fötterna?

Kapitel 22 – 31

Vilka är ni? Ni 187 personer som lyssnar på boken samtidigt som jag. Jag blir nyfiken. Undrar lite om ni sett fram emot den här fjärde delen i serien lika mycket som jag eller om ni stiftar bekantskap med Doggerland för första gången.

Lider ni också med Leo när han nu fått veta att mamman är dödligt sjuk? Gläds ni också åt graviditeten? Jag gillar ju Leo. Han förtjänar så mycket. Eller tycker ni det här är skräp?

Så många frågor.

Samtidigt gillar jag tanken på att läser tillsammans, att vi har en liten tyst läsecirkel. Att vi försjunken i historien tillsammans. Tänk om vi kunde samlas och bokcirklar när vi lyssnat färdigt. Tänk om…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

4 − 1 =