Det var i en av Novellix små pärlor som jag hittade min nya favorit, Ferdinand von Schirach. Den tyska advokaten som skriver noveller som alla har en verklighetsbakgrund i hans arbete inom det tyska rättsväsendet.
Nödvärn hette novellixen och från första sidan var jag fast. Jag vill kunna skriva som Ferdinand. Och trots att jag läst Nödvärn flera gånger och nu även novellsamlingen Skuld har jag svårt att sätta fingret på vad det är som gör hans sätt att skriva så speciellt. Men med enkla medel som ett rakt, avskalat språk och de förrädiskt banala historierna berör han på djupet.
Alla novellerna i den här boken handlar om vanligt folk som på ena eller andra sättet kommer i kontakt med rättssystemet. Antingen som förövare, offer, försvarare eller åklagare.
Här beskriver han vår verklighet och vårt rättssystem, och jag är ganska säker på att skillnaderna inte är särskilt stora mellan Tyskland och Sverige. På sitt eget lågmälda sätt är novellerna en svidande kritik mot samhället och systemet. Och jag kan inte låta bli att fundera över hur många av novellerna som är självupplevda. Jag är ganska övertygad om att den första novellen om rättsfallet som fullständigt desillusionerar de nyutexaminerade juristerna är det.
Skuld är helt enkelt en lysande novellsamling som jag kommer att plocka fram och läsa om och om igen.
Betyg: ****
Antal sidor: 145
Förlag: Albert Bonnier
