Nästa gemensamma läsprojekt i bokcirkeln är Sankta Psyko av Johan Theorin. Jag öppnade boken med glada förväntingar om igenkännande, staden boken utspelas i har enligt säker källa min egen hemstad som inspirationskälla, men också med förväntan om att få läsa en psykologisk halvskräckis.
Var jag hade fått den bilden ifrån kan jag inte riktigt komma ihåg, men den visade sig vara felaktig. Det här är ingen psykologisk halvskräckis, det är ett mörkt nutidsdrama om sargade människor. En genre jag normalt håller mig undan. För mig ska läsning vara underhållande. Spännande, romantisk, skräckinjagande eller rolig, det spelar inte så stor roll men att jag för en stund får bege mig till en annan värld, en annan tid är viktigt.
Att Theorins tidigare böcker om Gerlov Davidsson som utspelar sig på Öland höjts till skyarna av såväl kritiker som läsare har väl inte gått någon förbi. Kanske inte heller att Sankta Psyko hade väldigt högt ställda förväntningar som den inte riktigt levt upp till. Jag är inte säker på att jag tycker att det är riktigt ok, att jämföra en helt ny bok i en delvis ny genre med hans tidigare deckare. Tvärt om tycker jag att det är befriande att Theorin inte fortsätter serien om Gerlov i all oändlighet. Det finns så många serieförfattare att det är skönt med någon som vågar ta nya tag.
Jag vill verkligen höja den här boken till skyarna. Dels för den nya banan författaren slagit in på och dels av hemstadsnostalgiska skäl men det håller inte riktigt hela vägen. I boken möter vi Jan Hauger, som tar jobb på förskolan som tillhör Sankta Patricias sjukhus. En förskola där patienternas, eller internerna är kanske ett bättre ord, barn går. Jan är en duktig pedagog och bryr sig verkligen om barnen och deras väl och ve. Men inom honom finns ett mörker som följt honom ända sedan högstadiet. Ett mörker som genom åren fått ödesdigra konsekvenser inte bara för honom själv utan även för personer i hans närhet. Även Sankta Patricia ruvar på mörka hemligheter. Hemligheter som snärjer Jan och drar honom till sig.
Det låter bra och har potential att bli en riktig rysare, det håller dock inte riktigt hela vägen. Jag saknar något men har svårt att sätta fingret på vad det är. Men ett stort plus för slutet. Jag gillar verkligen twisten. Oväntat och finurligt.
Betyg: ***
Antal sidor: 395
Förlag: Wahlström & Widstrand
Andra som läst boken:
Bibliotekskatten
GP
Calliope
