 |
| Om ni inte börjar leva gör jag slut av Eva Swedenmark |
Sommaren är för många med mig förknippade med spännande thrillers, psykologiska spänningsromaner eller sköna engelska deckare. Perfekta böcker för härligt långa ljumma kvällar när man bara inte vill gå och lägga sig.
Men en annan genre har poppat upp på sistone. Skön feel-good som får en att må bra. Som gör att man läser med ett leende på läpparna istället för att ständigt se sig om över axeln. Och jag tänker inte på chicklitt där kvinnor i trettioårsåldern genomgår en kris, säger upp sig (eller blir uppsagda), lämnade av sin partner, flyttar ut på landet och startar ett pensionat eller liknande. Nej, inget sånt. Nu handlar det om mogna män och kvinnor som gör upp med sin tillvaro. Fredrik Backman är en mästare i genren, liksom Catharina Ingelman-Sundberg.
Och det är Catharina mina tankar snuddar vid när jag läser Om ni inte börjar leva gör jag slut av Eva Swedenmark, och på ett positivt sätt. I boken möter vi fyra väninnor i sextioårsåldern vars liv har gått i stå lite grann. De är djupt missnöjda på jobbet, små beiga möss som sedan länge slutat anstränga sig, ja utom Pamela då som nätdejtar friskt och nyligen blivit sol-och-vårad av en yngre man.
Till slut tröttnar Garbo och vid väninnornas traditionsenliga lunchträff ställer hon ett ultimatum, antingen börjar de leva eller så säger hon upp bekantskapen med dem. Chocken lägger sig som en våt filt över damerna, men när de samlat sig bestämmer de sig för att skriva listor tills nästa gång de träffas. Listor på vad de önskar mest av allt här i livet så ska de alla hjälpas åt att se till att önskan uppfylls, och det är nu historien sätter fart. De fyra damerna ger sig ut för att hämnas på sol-och-våraren, leta upp gamla kärlekar och bekantskaper från förr.
Med sina 190 sidor är Evas bok betydligt kortare än Catharinas, men känslan är den samma; man mår bra när man läser det här. Möjligen hade boken vunnit på att vara lite längre, jag saknar bitar i historien medan jag läser och den ena av väninnorna får ta upp större delen av historien vilken inte känns helt rättvist om jag ska vara ärlig. Men kanske rättar det till sig i kommande böcker, för när jag slår ihop boken gör jag det med en bestämd känsla av att det kommer en fortsättning.
Swedenmark bjuder som sagt på en stunds skön avkoppling och jag kan se framför mig att många kommer att njuta av den här boken på stranden eller i hängmattan i sommar.
