Om konsten att bokcirkla

Så är det naturligtvis inte.

Att bokcirkla är ingen konst. Det handlar i grund och botten om att några personer som alla läst samma bok träffas för att prata om den boken. Det är här många får något lite jagat i blicken. Men jag är urusel på bokrecensioner. Ett ok de bär med sig sedan skoltiden gissar jag.

Att bokcirkla handlar i grund och botten om en enda sak; att ni har läst samma bok och sedan pratar om vad ni tyckte om den. Var den bra? Dålig? Galen? Spännande? Upphetsande?… När man kommit så långt kan man börja fundera på varför man tyckte den var dålig/bra osv.

Det visar sig oftare än man skulle kunna tro att man tycker olika. Och det är då bokcirklandet börjar; när man funderar på varför man tycker si eller så.

Svårare än så är det inte.

Visst kan man gå in på textanalys, språkbruk, karaktärsbeskrivningar och annat, men min erfarenhet är att det ger sig själv. Samtalen leder fram till det ändå i slutänden.

Men…
Jag hör invändningarna komma, men nej, det behöver inte vara svårare än så. Det finns bokcirklar som träffas ute på café, andra träffas hemma hos varandra. Vissa äter middag, andra en smörgås eller soppa. Några dricker vin, andra en kopp te. Vissa läser bara deckare, andra nobelpristagare, klassiker eller romantik. Bestäm det som passar er, det viktiga är att ni läser, träffas och har trevligt.

Så samla några vänner, bestäm en bok ni alla vill läsa, boka ett datum när ni ska ses och kör igång!