Grundhistorien i Johannes Källströms Offerrit har stor potential. Det lilla brukssamhället riskerar att gå en dyster framtid till mötes. Det lokala bruket varslar om nedläggning, något som naturligtvis får förödande konsekvenser för den lilla orten där i princip alla jobbar på just bruket. Svea, den lokala kommunpampen, är beredd att ta till alla medel för att rädda orten och sammankallar Gruppen. Gruppen består av sex personer som ska slå sina kloka huvuden ihop för att tillsammans hitta en lösning. Kanske till och med ortens berömde son, den världskände designern skulle vara intresserad av att hjälpa till. De kan öppna ett museum och göra orten till Europas nya modecentrum. Döm om allas förvåning när han går med på det. Enda villkoret är att de ska ta hand om honom och göra honom till viljes när han återvänder hem.
Nu borde varningsklockorna börja ringa hos medlemmarna i Gruppen. Men inte, de skriver glatt på en överrenskommelse och sedan börjar det hända saker… Utan att avslöja för mycket kan man väl konstatera att det inte bara är bra saker. Människor försvinner spårlöst och andra dör. Vad har de gett sig in på?
I ett tidigare inlägg försökte jag bena ut begreppet skräck och varför genren aldrig riktigt fallit mig på läppen. Varken i bok- eller filmform. Men skam den som ger sig. Jag gjorde ett nytt försök med den här boken och… tja, det funkar si så där. Jag borde inte ha svårt med böcker där övernaturliga händelser varvas med den vanliga vardagen. Jag menar hallå! Fantasyfan! Och det om någon är en genre som är gödslad med övernaturligheter. Kanske är det när det övernaturliga är tänkt att skrämma, tänkt att vara läskigt som det inte funkar för mig. Jag blir mest lite trött och matt. Oengagerad liksom.
Det är synd, för Johannes bok är inte på något sätt dåligt skriven och den lokala anknytningen borde göra igenkänningsfaktorn hög. Men ändå håller det inte hela vägen för mig. Tyvärr.
Betyg: **
Antal sidor: 367
Förlag: Massolit
Andra som läst Offerrit:
Breakfast book club
Boknea
Fru E:s böcker
