Vi är många som gärna läser Jussi Adler-Olsens böcker om avdelning Q. Som blivit du och kompis med den speciella Rose, underbare Assad och den avige, inte slå lite buttre Carl Mörk. Sju böcker har vi läst och den åttonde ligger på bokhandelsdiskar i detta nu.
Kanske är det blandningen mellan den traditionella kriminalromanens mordgåtor och djupdykningen i karaktärernas egna historier som gör att vi uppskattar Jussis böcker så. Vi tycker att vi känner karaktärerna vid det här laget, vi tycker om dem, trots deras fel och brister.
Offer 2117 skiljer sig lite från den mallen utan att för den skull göra för stora avsteg. Huvudproblemet den här gången handlar i huvudsak om Assad. För första gången lär vi känna honom på djupet, får vi veta mer om hans bakgrund, och den är mycket mörkare än man kunnat föreställa sig. Mitt hjärta blöder för honom medan jag läser. Samtidigt som jag blir alldeles varm i kroppen när hela teamet på Avdelning Q utan att tveka ställer sig bakom och stöttar honom, trots att det egentligen inte är deras jobb.
När en båt med flyktingar kantrar utanför Spanien och döda människor flyter i land ser en journalist sin möjlighet att klättra på karriärstegen. Han börjar forska i vad som egentligen har hänt men det dröjer inte länge innan han får anledning att ångra sin nyfikenhet. Frågan är om han ens kommer överleva.
Som om det inte var nog, hotar en yngling i Danmark att ställa till med blodbad – så fort han nått 2117 vinster i sitt dataspel. Är han galen, förvirrad eller livsfarlig? Ingen vet, och tiden börjar rinna ut…
Adler-Olsen är lika skicklig som vanligt när han bygger och berättar sina historier. Det är en fröjd att läsa. Spännande. En riktig bladvändare. Och det är skrämmande aktuellt. Vi läser om såväl ilandflutna flyktingar som terrorister och galningar med skjutvapen och samurajsvärd i tidningarna var och varannan dag känns det som. Just därför känns Offer 2117 både skrämmande aktuell och väldigt viktig.
