Som bokbloggare vore det nästan att begå tjänstefel att idag inte kommentera dagens nobelprisvinnare. Men jag har svårt. Genom åren är det få nobelpristagare jag läst och ännu färre som jag läst och gillat. Dessutom finns det så många bokbloggare som gör det så mycket bättre än jag så jag lämnar det till dem.
För mig är läsning ett nöje. Jag vill svepas med av en spännande, rolig eller intressant historia. Kännetecknet på en riktigt bra historia är i min värld när timmarna runnit iväg utan att jag märkt det eller när boksidorna plötsligt tagit slut och jag längtar efter fler. För att citera en liten del av Thomas Erikssons inlägg i dag:
”… jag vill ha underhållning, bli insvept i den där förtrollande världen som skapar verklighetsflykt. Jag umgås hellre med hobbitar än med poeter…”
Jag vet att många vill utmanas, vill ha fantastiska formuleringar att fundera på, men jag är inte sådan. Gör det min läsning simplare, kanske men vem bryr sig.
Men visst är det roligt att nobelpriskommitten utsett en svensk pristagare i år. Och extra kul att det är någon man hört talas och som vanligt folk faktiskt läser. En guldstjärna i kanten till dem och ett stort grattis till herr Tranströmer!
I våras fyllde Tomas Tranströmer jämt och jag ska erkänna att jag i det läget hört hans namn men inte visste så mycket mer. Men jag tog tillfället i akt och passade på att skriva ett inlägg för att gratulera. Jag har fortfarande inte blivit någon kännare av vår nyblivne pristagare, men av det jag har läst är de här tre raderna fantastiska.
Svarta Vykort
Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan.
Det besöket glöms och livet fortsätter.
Men kostymen sys i det tysta.
