Uncategorized

Mysteriet på Père Lachaise

Om igen har jag läst en bok som utspelar sig i Frankrike. Jag undrar vad det kommer sig att så många böcker från detta land kommit i min väg just nu. Denna gång är det Mysteriet på Père Lachaise av Claude Izner som fångat mig. Izners böcker utspelar sig i Paris i slutet på 1800talet och det är bokhandlaren Victor Legris som mer eller mindre av en slump trasslar in sig i mystiska historier som måste lösas.

Detta är den andra boken i serien och precis som första boken är den ett underbart tidsdokument över en i mina ögon härlig tid när Paris fullkomligen sjuder av liv. Den här gången söker det unga hembiträdet Denise upp Legris och berättar en smått otrolig historia om sin matmor som försvann på kyrkogården Père Lachaise. Legris tar henne nog inte på allvar och lyssnar inte riktigt på vad hon berättar, något han får ångra när den unga flickan senare hittas mördad i Seine. Det visar sig att hennes matmor var Legris förra älskarinna och snart är han intrasslad i en otrolig historia med synska medier, en död äkta man som via ett medium ger order till sin änka, en full gammal kyrkogårdsvaktmästare och så naturligtvis Kenji. Legris japanske kompanjon och styvfar och hans mystiska Iris. Samtidigt som han inte kan låta bli att försöka lösa fallet med den försvunna kvinnan måste Legris också försöka göra sin nuvarande älskarinna den ukrainaska konstnären Tasha till viljes utan att på något sett hota hennes frihet. En inte helt lätt balansgång alla gånger.

Precis som den första boken är det här en mysdeckare helt i min smak. Miljöerna och karaktärerna gör det lätt att leva sig in i historien och jag kan utan problem se kvinnorna i sina vackra klänningar framför mig liksom de bohemiska konstnärerna, de buttra droskförarna och den korrekte Kenji. Jag gillar det jättemycket.

Père Lachaise är förmodligen Paris mest kända kyrkogård. Den grundades 1804 och här ligger många av våra stora begravda, allt ifrån Honoré de Balzac, Oscar Wilde och Edith Piaf till Jim Morrison och Maria Callas, vars aska sedemera ströddes ut över Egeiska havet. Själv har jag bara passerat den en gång för många år sedan och jag ångrar att jag inte passade på att besöka den. Det är något visst med de vackra gamla 1800tals kyrkogårdarna som ger gott om stoff till bra historier. Som till exempel den här.

Claude Izner är den pseudonym som de två systrarna Liliane Korb och Laurance Lefèvre använder sig av i sitt skrivande. Deras verk kan nog knappas räknas till den högre skolan, men historierna är mysiga, miljö- och karaktärsbeskrivningarna härliga och boken lättläst. Och, inte att förglömma, omslaget är precis som på första boken jättesnyggt. Tilltalar mig mycket!

Betyg: ***
Antal sidor: 271

Förlag: Kabusa böcker

Andra som läst boken:
Tidningen Kulturen

2 kommentarer