I morse innan det var dags att gå till jobbet läste jag ut Den förlorade symbolen av Dan Brown. Med ganska mycket nöje, det måste medges. Jag tyckte att den var bra. Lite snällare än de tidigare böckerna trots att den troget följer det givna konceptet. En elak skurk, ett allvarligt brott (dock inget mord den här gången) som drar in Robert Langdon i intensiv mysteriejakt. Intensiv är bara förnamnet, allt utspelar sig under mindre än 24 timmar.
Boken är liksom de tidigare fylld av symboler, mysterier och hemliga sällskap. Den här gången är det frimurarna som hamnat i blåsväder. Eller ja, blåsväder är inte riktigt rätt ord. Jag måste instämma med kritikerna som menar att Dan Brown är snällare mot frimurarna än han varit mot den katolska kyrkan i föregångarna. Är han måntro frimurare själv?
En underhållande och actionfylld roman är det även om jag nog tycker att det händer mindre i denna boken, det går liksom långsammare. Trots att antalet sidor är lika många.
Betyg: ***+
