Murder Bag – om en obekväm polis med ett stort hjärta

Kanske är det så. Grundhistorien i Tony Parsons bok Murder Bag har jag förvisso läst tidigare; en seriemördare härjar i London och hämnas oförätter begångna i barndomen genom att skära halsen av rika män. Men det gör inte boken sämre.

Det som däremot lyfter historien och gör den till något utöver det vanliga är kriminalassistent Max Wolfe, en ensamstående pappa till en femårig dotter som han älskar och gör allt i sin makt för att finnas till för. Till hundra procent. Att sy ihop livet som polis och småbarnsfar är inte alltid lätt, men Max uppriktiga och innerliga strävan gör honom så mänsklig. För att inte tala om scenen när han bokstavligt talat krälar i dyn och, på ett högst omanligt sätt, ber för sitt liv. Den scenen när det enda som finns i hans huvud är att han inte får dö, han måste finnas till för sin dotter, den griper tag om hjärtat och klämmer åt.

Att Tony Parson är en begåvad skribent är uppenbart. I Murder Bag lotsar han oss skickligt genom historien, eet finns ingen dötid och inget överflödigt som jag önskar hade redigerats bort. Jag kan förstå att han slog igenom med dunder och brak 1999 när debuten Mannen och pojken kom ut. Det är något med Parsons språk och flytet i historien som lockar.

Jag är ganska övertygad om att många läsare kommer att vilja läsa mer om denne sympatiske, lite obekväma polisen med det stora hjärtat. Och då kan det vara glädjande att veta att i vår kommer bok två med Max Wolfe i huvudrollen ut, The Slaughter Man, än en gång ställs Wolfe inför brutala mord och än en gång söker han svaret på Scotland Yards Svarta Museum.

We love this book 

Evas bokvärld – en riktigt bra påskdeckare