En avlägsen och ödslig ö.
Ett övergivet barnhem.
En underlig samling gulnade foton.
Jag kan inte nog tacka Calliope för att hon den där dagen smet in på SF-bokhandeln och fascinerades av Ransom Riggs debutroman Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children. Jag blev nyfiken, surfade in på Quirk books, beställde hem boken och började läsa.
Och det här är inte en bok som alla andra. Det är en saga, en skröna, på gränsen till skräck med tydliga fantasyinslag. Men framför allt är det en berättelse om en ung pojke på gränsen mellan pojke och man.
Den unge Jacob växer upp med morfaderns fantastiska historier om en ö där väldigt speciella barn står under den mystiska Miss Birds beskydd. Historierna är lockande och fantasieggande, men i takt med att Jacob växer upp börjar han tvivla på dem. Driver morfadern med honom? Det kan ju omöjligt vara sant. Börjar morfadern bli gammal och gaggig? Det verkar inte bättre. Så dör morfadern plötsligt och tragiskt och Jacob får ser något som skrämmer honom från vettet. Så till den grad att han tvingas gå i terapi.
Som ett led i behandlingen reser Jacob och hans far till den ö där morfadern växte upp och där alla de speciella barnen skall ha bott. Under sina strövtåg på ön hittar han ett övergivet hus och det är startskottet på en resa som kommer att föra honom bortom hans vildaste fantasi.
Åh, så roligt att du gillade! Jag har ju fortfarande inte kommit mig för att köpa den – kanske får önska den i julklapp? 😀
Ja, jag gillade den mycket och har precis fått veta av förlaget att fortsättningen kommer till sommaren. Den ser jag fram emot. Hoppas bara han orkar en gång till.