Som jag skrev häromsistens – böcker ska väcka känslor!
I Sheila O’Flanagans (dessa underbara irländska namn – smått magiska och grafiskt snygga) nya bok Livet kan börja blir jag redan från början lite galen på Imogen. Hennes mähäighet och totala åtlydnad av sin man Vince går mig på nerverna. Jag får lust att ruska om henne och be henne skärpa sig, att ta sig i kragen.
Jag vet att det är vanligare än man tror, än man vill tro, att folk (både kvinnor och män) totalt utplånar sig själva för att göra sin partner till lags, för att undvika konflikter eller av rädsla att bli lämnad. Jag vet det, men det är ändå så frustrerande att läsa.
När boken börjar tar ändå Imogen mod till sig och flyr. Hon väljer att inte flyga hem till Irland efter en mässa i Paris utan sopar istället igen alla spår efter sig och tar bussen söder ut till Hendaye, den lilla byn i franska Baskien där hon bodde som barn.
Vince blir så klart rasande, ingen tar kontrollen från honom. Ingen! Han gör allt han kan för att hitta sin fru och ta med henne tillbaka till Irland. I Hendaye börjar Imogen sakta hitta tillbaka till sig själv och bygga upp sitt liv igen.
Livet kan börja är på många sätt en klassisk irländsk chic lit/feel good med kvinnan som bryter upp från sitt gamla destruktiva liv för att början om på nytt, men samtidigt passar den inte riktigt in i mallen. Det är något som är lite annorlunda med den här historien.
Kanske är det antyda till ilska, irritation och frustration som smyger sig på när jag läser. Irländska böcker i genren brukar få mig att må bra, brukar vara skön läsning – enbart. Men det här är mer än så. Mer komplext kanske, för ”må braet” finns där, det är bara blandat med så mycket mer.
Lika frustrerad som jag blir över Imogens tidigare mähäighet, lika förbannad blir jag på Vince dominerande ägandebeteende. Man kan inte äga en annan människa. Ingen kan det. Och ändå sker det var och varannan dag här ute i verkligheten, så varför inte i böckernas värld? Det är så nedslående.
Men Livet kan börja är långt ifrån nedslående, det är 444 sidor skön läsning i härlig fransk miljö som bjuds – perfekt i sommarvärmen när Sverige plötsligt känns mer franskt/ medelhavskt än någonsin tidigare.
