Det är säkert mer än 20 år sedan jag läste Bilbo – En hobbits äventyr första gången. Tolkiens spännande saga om den lille hoben som mot sin vilja lurades ut på skattjakt och äventyr tillsammans med tretton dvärgar och en trollkarl. Det är svårt att beskriva betydelsen den boken hade för mitt fortsatta läsande. Men det faktum att jag sedan dess mer än gärna läser fantasy talar kanske för sig själv.
Hober är, som alla vet, ett hemkärt släkte som hellre sitter på en bänk och röker sin pipa eller äter någon av dagens alla mål mat än åker på utflykt och att en hob skulle ge sig ut på äventyr är fullkomligt otänkbart. Ändå är det precis det som händer Bilbo som snart finner sig indragen i dvärgarnas kamp för att återerövra sitt hem, Erebor från draken Smaug.
Bilbo är en bok skriven för barn, en äventyrsbok med komiska inslag. Mitt i allt det småläskiga ler man. Gandalf är ganska långt från den store trollkarl vi möter i den senare Sagan om ringen-trilogin. I Bilbo är han mer av en komisk kalastrollkarl fylld med allehanda upptåg och partytricks.
Peter Jackson och hans team har gjort ett bra jobb med filmen The Hobbit som nu visas på bio. Tack vare att historien delats upp på tre filmer kan man följa grundhistorien väldigt bra. Inte mycket är struket eller tillagt men borta är barnhistorien. Det här är en film i samma stil och anda som Sagan om ringen filmerna. Samma vackra bildspråk, samma mörker, samma karaktärer och Gandalf är sig lik. I filmens värld är och förblir han den store trollkarlen, inte ett spår av den komiska kalastrollkarlen anas. Även orchernas del i historien har ändrats. I filmen får de en betydligt större roll än i boken.
Det är länge sedan jag gick ifrån biografen och mest ryckte på axlarna åt förändringarna som skett när boken blivit film. Det gör inte så mycket. Valet att knyta The Hobbit till de övriga Sagan om ringen-filmerna känns helt rätt och det enda tråkiga är att det är ett helt år kvar tills nästa film har premiär.
Tanken på att allt startade med en enda mening för nästan hundra år sedan är svindlande. När Tolkien en dag satt och rättade examensprov och på ett papper skrev: In a hole in the ground there lived a hobbit. Bara så där. Utan att veta var det kom ifrån eller varför han skrev det. Många år senare har Bilbo och Sagan om ringen trilogin förtrollat och fortsätter att förtrolla en hel värld. Fascinerande!
