Jag vet, det låter ovanligt för att komma från mig. Jag är vanligtvis den förste att rekommendera ljudböcker. Många runt mig har hittat till, eller hittat tillbaka till, böckernas värld tack vare fantastiska inläsningar av spännande, roliga, romantiska eller rysliga historier. Och ingen kan vara lyckligare än jag. Jag säger bara – go for it.
I alla tider har vi samlats runt lägereldar, krupit upp i soffhörn, tindrat med ögonen och lyssnat på fantastiska historier. Vi har tagit dem till oss och låtit dem svepa med oss till svunna tider och fjärran världar – och vi har älskat det. Varför i hela friden skulle det vara annorlunda nu?
Så mitt råd – lyssna på bara. Det gäller i alla lägen, utom just nu.
Av någon anledning funkade inte Kristan Higgins bok Hem till Scupper Island att lyssna på. Inte alls. Denna småmysiga historia om Nora Stuart som efter en olycka återvänder hem till ön för några veckors rehabilitering och samtidigt konfronteras med sin mor, systerdotter, gamla klasskamrater, grannar och… så klart kärleken, den historien blir lite banal av uppläsningen. Och det är synd.
Visst är feelgood ofta lite banalt vid första anblicken. Men snart nog brukar det visa att det finns ett djup, något tänkvärt, i botten. Något som är värt att ta till sig, läsning värd att njuta av. Det gäller även Hem till Scupper Island.
Jag började lyssna men valde efter ett tag att plocka upp och läsa boken istället. Ett bra val. Det som vid lyssningen verkat ytligt fick ett annat djup. Orden betydde mer. Plötsligt njöt jag av läsningen igen. Njöt av miljöerna (jag är svag för öar det ska erkännas), beskrivningen av relationen mellan Nora och hennes mor, den aviga tonåringen och så klart, husbåten. Jag menar, herre gud, tjejen bor på en husbåt! Jag blir grön av avundsjuka bara av tanken.
Det här är en perfekt bok att läsa en kylig vårkväll medan vi väntar på sommarvärmen. Dröm dig bort en stund, men gör det på boksidorna, inte i hörlurarna.
