 |
Det måste erkännas, jag har kluvna känslor inför Henrik Blackerts debutroman Kuriren. Inte för att det är en dålig historia eller en dåligt berättad historia utan för vad den faktiskt handlar om. Det är en roman, en fiktiv historia, men inspirationen till den kommer från författarens egna upplevelser från den globala säkerhetsbranschen så det gör den… väldigt trovärdig antar jag och det är fruktansvärt skrämmande. Skrämmande verklig, tyvärr.
I boken får vi följa Jakob Nilsson i hans jakt efter svaren på vad som egentligen hände i Manila och vad det var som ledde till att hans son hittades död, mördad, på ett hotellrum. Jakob har avslutat sin karriär som legosoldat och jobbar nu som säkerhetskonsult och är något av en expert på besvärliga situationer och gisslanfritagningar och han ger sig inte, han ska ta reda på vad som hänt sonen. Så långt är väl allt väl och kunde vara grunden för ett flertal olika spänningsromaner. Det är den dagsaktuella twisten, den som handlar om religiös fanatism, självmordsbombare och korruption i kombination med en total likgiltighet för människoliv som gör Kuriren så skrämmande.
Jag är inte naiv, jag är fullt medveten om att religiös fanatism (all fanatism faktiskt) är ett jättestort problem i världen idag och att det på många håll är just olika muslimska rörelser som står för den. Det som skrämmer mig är tanken på vad det här innebär för alla andra hundratusentals muslimer som överhuvudtaget inte har med det att göra. Spär böcker och filmer, särskilt de som baseras på verkliga händelser, på hatet mot dem? Jag misstänker det, och det är skrämmande som fan.
Är det orättvist att lägga en sådan aspekt, ett sådant ansvar, på en bok och en författare? Ja, det tycker jag egentligen och jag läser glatt om mördare, psykopater, sadister och skurkar och kallar det underhållning så varför är mina känslor här så kluvna? Kanske för att vårt samhälle ser ut som det gör idag och varje uns som riskerar att spä på förakt och hat mot en hel grupp utan att se till den enskilda individen känns så väldigt obehagligt. Hade Kuriren kommit ut för fem år sedan hade mina känslor inför den med största sannolikhet varit helt annorlunda.
Kuriren är en läsvärd bok om terrorism och en pappas desperata sökande efter sanningen. Det är i mångt och mycket en viktig bok. Det är viktigt att belysa problemen som finns i vår värld, att medvetandegöra oss trygga, välmående västerlänningar om hur världen faktiskt ser ut, sedan kan jag bara hålla tummarna för att det kommer bli bättre. I den bästa av världar, och definitivt i litteraturens värld, så åker skurkarna fast. De skyldiga får sitt straff och jag önskar djupt och innerligt att det blir så även i verkligheten.
