Stämmer baksidestexten med historien?
Förvånansvärt ofta kommer vi fram till att den inte riktigt gör det när vi träffas för att prata böcker. Det händer att vi känner oss lurade och besvikna, men oftast är det mest ett konstaterande att ”tja, det var ju inte det boken handlade om men…”
Med Jag ljuger ibland av Alice Feeney var det så. Baksidestexten stämmer inte riktigt med boken, men… i just det här fallet förstår jag varför. Man får nämligen så oerhört mycket mer än vad man förväntar sig när man börjar läsa. Boken bjuder på en hel del oväntade vändningar och man vet inte riktigt vad man ska tro. Att ens hinta om dem på baksidan vore att förstöra läsupplevelsen.
Grundhistorien handlar om Amber Reynolds som ligger i koma på lasarettet efter en bilolycka. Rädd och förvirrad försöker hon pussla ihop minnen och intryck för att reda ut vad som egentligen har hänt. En sak är hon dock säker på – det var ingen olyckshändelse. Någon vill henne illa, men vem? Och är det över nu? Är hon ens säker här i sjukhussalen.
Det är en spännande nagelbitare som är näst intill omöjlig att lägga ifrån sig. Det skulle inte förvåna mig en sekund om den här dyker upp på biograferna inom kort. Det är en historia som klippt och skuren för det.
Hatten av för Printz Publishing som än en gång serverar oss en smart och rysligt spännande bok.
