Skulle bara läsa några rader för att se om höstens cirkelbok verkade bra. 11 sidor in inser jag att:
Nej, nej, nej det här är inte bra.
Tiden de emellan av Maria Duenas är en alldeles för bra bok att börja läsa 6 timmar innan väckarklockan kallar till arbete.
Jag lovar, när jag väl börjar läsa kommer jag inte att kunna sluta. (inte av de första 11 sidorna att döma).
”En skrivmaskin slog mitt liv i spillror. Det var en Hispano-Olivetti och i veckor var det bara ett skyltfönster som skiljde mig från den. Idag, sett på många års avstånd, är det svårt att tro att ett mekaniskt ting kan få ett liv att byta riktning och på några dagar kullarna alla framtidsplaner. Men så blev det, och jag kunde inte förhindra det.”
Bokens första rader.
