Veckan innan det var dags att åka till Bokmässan damp Janne Tellers lilla bok Intet ner i brevlådan. Man ska inte döma hunden efter håren, men den här gången gjorde jag det. Intet är en förrädiskt liten bok med stort innehåll. Redan i första kapitlet sätts tonen för boken. Det fyra rader långa kapitlet rymmer bokens grundidé.
”Ingenting har någon betydelse,
det har jag vetat länge. Så
det är ingen idé att göra något,
det har jag just kommit på.”
Det är Pierre Anthon som en dag kommer till insikt om ovanstående rader och hoppar av skolan. Han går i sjuan. Kvar lämnar han sina klasskamrater som har svårt att hantera Pierre Anthons nya inställning till livet och att han valt att flytta upp i ett plommonträd. De blir provocerade av hans attityd och bestämmer sig för att motbevisa honom. De vill bevisa att det visst finns saker som betyder något. I sin iver börjar de samla betydelsefulla saker på hög. Till en början små saker och kanske inte så viktiga saker men i takt med att högen växer så ökar också betydelsen av barnens offer. Från ett par gröna sandaler till en hamster, en cykel, en bönematta, en död lillebror, en oskyldighet och ett finger. Intet är en bok som får mig att tänka till. Det är en viktig bok, en skrämmande och olustig bok som förde tankarna till Flugornas herre. I takt med att barnen utmanar varandra att offra det som verkligen betyder något så ökar också hämndbegäret. Önskan att få ge igen. Just den här boken utspelar dig sig bland barn, frågan är vad som hade hänt om handlingen förlagts till vuxenvärlden. Hur man hade läst och tagit emot den då? Antagligen hade den känts för otrolig och krystad för så beter sig inte vuxna. Eller hur?
Jag fick tillsammans med andra läsare förmånen att träffa Janne Teller över en frukost i samband med Bokmässan. Det var intressant att höra henne berätta om Intet som skrevs för tolv år sedan men som på senare år fått en enorm spridning och nu ges ut såväl i Sydamerika och Europa som i Kina. Fascinerande och lite svårt att förstå var också det faktum att boken förbjöds både i Danmark och Nordnorge när den först kom ut. Jag måste erkänna att det förvånade mig. I mina ögon är både danskar och norrmän öppna och toleranta människor. Jag hade inte blivit lika förvånad om den förbjudits i Spanien, Italien eller något annat djupt religiöst land. För det är en bok som utmanar, det inser jag.
Med på frukosten var också blott tolvåriga Viggo som bloggar på Bookfinger. Han imponerade på oss alla med sina genomtänkta och insiktsfulla frågor. Att han dessutom pratade bättre engelska än många vuxna jag känner gjorde oss knappast mindre imponerade.
Janne Teller var för mig en ny men välkommen bekantskap och jag kommer definitivt att läsa fler av hennes böcker. Jag passade på att köpa med mig den lilla boken Krig, till formatet förvillande likt ett pass. Ska bli intressant läsa. Både Intet och Krig är böcker som vänder sig till ungdomar vilket är ovanligt för Janne som vanligtvis skriver vuxenböcker.
Betyg: ****
Antal sidor: 144
Förlag: Bazar
Andra som läst boken:
Bookis – En oroande och tankeväckande bok.
Bookfinger – Som jämför Intet med Flugornas herre och Hungerspelen.
Bokhora – Frestande kort, lättläst och spännande.
Svd – En grym och svidande nutidssaga.
