Jag ska erkänna, jag orkade inte lyssna färdigt. Hypnotisören av Lars Kepler höll inte måttet.
Precis som så många andra gick jag på den otroliga marknadsföringen runt Hypnotisören och vem som låg bakom pseudonymen Lars Kepler. Personligen tycker jag att de begick ett generalfel när de så snart beslutade sig för att avslöja sig. De skulle ha lärt av Camilla Läckberg som är en enastående marknadsförare av sina böcker. Lars Kepler skulle ha få fortsatt vara ett mysterium ytterligare en eller två böcker, det tror jag de hade sålt fler ex på.
Men tillbaka till vesäntligheterna. Boken inleds med det brutala och blodiga mordet på en familj i Stockholm. Endast sonen i familjen överlever attacken men han är så svårt chockad att man väljer att hypnotisera honom för att få reda på vad som egentligen hände. Det går naturligtvis inte så bra, eller rättare sagt, effekterna blir i det långa loppet inte så lyckade för vår huvudperson hypnotisören och hans familj.
Jag valde att lyssna på boken och måste ge en eloge till inläsaren. Det är frosseriet i våld och blod som jag har svårt för. Inte för att jag är äckelmagad utan för att jag till slut inte tycker att det fyller någon funktion. Det blir helt enkelt ett frosseri i grymhet och våld. Det slutade bli intressant. Jag tycker ofta att det är så. Antydan om grymhet är mycket mer spännande och intressant en detaljerade beskrivningar om avklippta näsor och blod och slafs. Det gick så långt att jag inte orkade upparbeta något intresse för att lyssna på den sista cdskivan. Jag bryr mig helt enkelt inte om vad som händer. Tråkigt – men sant.
Betyg: **
Förlag: Bonnier Audio
Antal tim: 16