Det var kärlek vid första ögonkastet när jag såg Eirikur Örn Norddahls bok Gift för nybörjare i bokhandeln. Det vackra omslaget, som en gammal skolaffisch, i kombination med baksidestexten tilltalade mig mycket.
Isländska böcker är ett nytt område för mig och kanske tar det tid att vänja sig vid en lite annorlunda dramaturgi. Det är ett annat tempo och språkbruk än vad jag är van vid och jag har svårt att veta vad jag egentligen tycker om den här boken.
Historien handlar om filosofistudenten Dísa och den arbetslöse Halldór. Efter ett närmast slumpartat möte blir de rumskompisar och delar lägenhet. Så vitt de minns har de aldrig kyssts, men Halldórs känslor för Disa är starka, om än något oklara i sin karaktär.
När så Dísa kommer hem med en giftig krukväxt och i samma veva studenten Högni förändras Halldórs hela värld. Plötsligt kan han inte lämna lägenheten och hans intresse för den giftiga växten växer lavinartat.
På något underligt sätt är tempot i boken på en gång lugnt tillbakalutat och samtidigt rasande. Jag har svårt att identifiera mig och känna med såväl Halldór som Dísa, jag blir mest irriterad på dem. Som sagt har jag svårt att tycka till om det här. Ibland är jag väldigt förtjust och ibland upprörd eller likgiltig inför den. Men den lämnar mig inte. Tankar på den poppar upp vid de mest märkliga tillfällen. Underligt!
Betyg: ** / ***+ (jag kan inte bestämma mig)
Antal sidor: 161
Förlag: Rámus
