 |
| Ghostman av Roger Hobbs |
”Jag får saker att försvinna. Det är mitt jobb”
Så beskriver bokens huvudperson sitt jobb. Jack Delton, det är inte hans riktiga namn, i brist på annat får det duga, är en så kallad ghostman.
Varje stöt, varje perfekt planerat brott har en tydlig rollfördelning bland deltagarna. Någon kör flyktbilen, någon som är hjärnan bakom kuppen, någon som tar hand om bytet och några som i värsta fall måste göra folk illa. Och så ghostman. Han som städar upp efteråt. Som får saker att försvinna.
Han är förklädnadernas mästare. Lite hårfärg, smink och nya kläder och en tjugo år äldre, eller för den delen yngre, man kommer ut ur rummet. Varken du eller polisen känner igen honom. Ingen vet vem han är eller hur man kontaktar honom. Han är en skugga.
Jag vet inte vad det beror på, men den senaste tiden har jag svårt att få ihop baksidestexten med själva innehållet. Jag förväntar mig en annan historia än den jag sedan får läsa.
När det gäller Ghostman av Roger Hobbs förväntade jag mig att få läsa om ett brott som gått snett så att man var tvungen kalla in en ghostman för att röja undan spåren. Jag såg fram emot att få läsa om detta speciella ”arbete”. Att få insyn i en spännande och främmande värld.
Och visst var det så, men fokus låg inte där. I stället får vi följa Jack när han måste arbeta av en skuld till den forne storskurken Marcus Hayes. Under två dagar måste han städa upp efter en kasinostöt som gick fel. Rejält fel. Döda kroppar överallt och ett byte på avvägar.
Parallellt spelas en gammal historia om ett bankrån i Malaysia upp. Ett bankrån som Jack klantade till rejält och som är orsaken till hans skuld.
Ljudböcker är en fantastisk uppfinning, utan dem hade pendlingen till och från jobbet känts oändlig. Men att lyssna på historier som utspelas vid två olika tidpunkter blir lätt lite rörigt. Det tar ett tag att lära sig tyda vilken av de två historierna vi nu lyssnar på. Städningen efter kasinorånet eller bankjobbet i Kuala Lumpur. Det störde ibland läsupplevelsen.
Mr Hobbs är något av ett underbarn. En raketsnabb karriär har gett honom en internationell bestseller på bara några år. Nitton år gammal sattes hans första pjäs upp, ett år senare skrev han regelbundet för New York Times. Vid 21 skrev han på sitt första bokkontrakt. Vid 22 gick han ut college. På examensdagen skickade han in första utkastet till det som året efter kom att bli den internationella bästsäljaren Ghostman. Jag blir alldeles matt bara av att tänka på det. Och i sommar kommer nästa bok ut; Vanishing Games med den lockande underrubriken ”People see what you tell the to see”.
I dessa tider av ökad miljömedvetenhet irriterar det mig enormt när huvudpersonen gång på gång på gång förbrukar den ena mobiltelefonen efter den andra. Krossar dem under hälen likt kackerlackor. Slänger bort dem. Det känns så oerhört främmande, detta slöseri. Jag förstår tanken, spårningsrisken men ändå upprörs jag. Sedan är själva fenomenet med disposable phones/ engångstelefoner ett främmande fenomen för mig. Har vi ens det i Sverige?
Betyg: ***
Förlag: HörOpp
Uppläsare: Reine Brynolfsson
Andra som läst boken:
Bokhora – som genast ville läsa ut hela boken.
Bokfrossa – som gillade boken men tyckte författaren kunde lämnat lite mer åt fantasin.
Extra material
Vill du läsa en extra e-novell om hur Jack kom att bli Jack? Lös problemet på Rogers facebooksida så får du tillgång till den.
