I veckan stod en annons i Lysekilsposten att Viveca Lärn skulle sälja och signera böcker vid Slussen på Orust under lördag och söndag. Då väderprognosen lovat regn tänkte jag att en liten utflykt vore trevligt. Jag plockade fram annonsen med vägbeskrivning och begav mig av. Rakt ut på landet. Jag som trott att det var på förlaget i Slussen blev smått överraskad när det visade sig vara hemma hos Viveca och att det inte bara såldes böcker utan även möbler och annat smått och gott. Förklaringen kom senare i GP, en ryggskada har gjort att hon måste sälja sitt älskade sommarhus. Trädgården har blivit en börda i stället för en glädjekälla.
Till min stora glädje gjorde jag två fynd. Jag minns än i dag hur mycket jag gillade Vad händer om man vänder på Paris med Tekla Tedin i huvudrollen. Och jag hittade den, med orginalomslag! Fantastiskt. Inte de moderna omslagen från nytrycket utan så som de såg ut när jag läste dem för 20 år sedan. Det fanns bara ett ex av varje, men det räckte ju för mig.
Jag är naturligtvis helt fel målgrupp för de här böckerna idag, men ändå kan jag inte låta bli att njuta av de första kapitlen med en gång. Igenkännandet skickar mysrysningar genom kroppen. Mitt minne när det kommer till barndomen är inte det bästa alla gånger, men en del saker sticker ut och när det gäller läsning måste just Vad händer om man vänder på paris ha gjort intryck på mig, för den minns jag än idag. Jag minns också att jag läste Astrix, Kittyböcker, Tvillingdeckarna och Godnatt mister Tom. En salig blandning, men det är precis så läsning ska vara. Blandad, varierad, underhållande och minnesvärd.
