Jag blev lite ställd när jag insåg att jag faktiskt aldrig läst någon av Hanne Vibeke Holst böcker. Jag är som så många andra bara bekant med dem genom tv-serierna. Nu senast kronprinsessan.
Jag vet därför inte riktigt vad jag hade väntat mig när jag började lyssna på Förlåtelsen. Och jag har därför inte heller någonting att jämföra med.
Förlåtelsen beskrivs som en släktkrönika som utspelar sig i Danmark, Paris och Moskva. Jag håller inte riktigt med om det där med släktkrönika, men det är väl mer en definitionsfråga kanske.
Historien utgår från Berliner operas konstnärliga ledare och handlar om hennes relation till sin far och till sin dotter.
När vi möter henne första gången är det fest. Hon ska få ta emot ett fint demokratipris för sitt mod att arrangera en viss scen i en opera. Mitt under festligheterna tas hon som gisslan av dotterns muslimske pojkvän som säger sig vara självmordsbombare. Under några fasansfulla timmar rullas sedan släktens historia upp för hennes ögon.
Det är en fascinerande historia och ett intressant tankeexperiment som Holst leder oss igenom. Jag gillade den mycket. Min enda invändning är att jag önskar den slutat tidigare. Att hon hade besparat oss ”vad hände sedan” avsnittet. Tillrättalagda ”happy Ever after” är inte riktigt min grej.
Men visst är det här med arvssynd en intressant tanke även om jag ställer mig tvekade till att tre generationer begå exakt samma misstag.
Ett extra plus i kanten för Angela Kovacs fina uppläsning.
Betyg: ****-
