Vintern 1284 är sällsynt kall och snöig (inte helt olik den här västkustvintern känns det som). I det avlägset belägna biskopsdömet Draguan mördas den lokale biskopen brutalt av en svartklädd man. Bara ett år tidigare har de styckade liken efter tre personer kommit flytande med den lilla ån. Vad är det egentligen som pågår? Byborna är övertygade om att det är övernaturliga krafter inblandade och de anklagar invånarna i, den från resten av världen avskurna, byn uppströms. En by som alla trodde lämnats obebodd efter den senaste pestvågen.
Biskopens närmaste man beger sig genast till Paris för att återbörda den döde till sin födelseort. En resa som inte bara den stränga vintern gör farlig. Någon är mycket intresserad av att han aldrig ska komma fram. Det visar sig snart att biskopen burit på fruktansvärda hemligheter. Hemligheter som någon är väldigt angelägen om att de ska förbli dolda.
Historien är som sagt spännande, det kan liksom inte gå fel när mystiska munksällskap spelar huvudrollen. Konspirationer som når ända upp till påvestolen är lockande för tanken. Miljö och karaktärsbeskrivningarna är bra och jag kan inte låta bli att tycka om den hängivna och lyhörda prästen som försöker förstå sig på invånarna i den ”övergivna” byn. Han visar så mycket medmänsklighet.
Det enda jag egentligen är tudelad inför är slutet, samtidigt som jag gillar jag det. Jag gillar trovärdigheten och verklighetskänslan i det, men har ändå svårt för slut där inte de goda står som uppenbara vinnare. De onda borde åtminstone straffas, särskilt som de är munkar och präster. Eller hur…?
Boken har gjort succé i Frankrike och att den redan sålts och översatts i 15 länder är inte ett dugg svårt att förstå. Dessutom förutsätter jag att den kommer att filmatiserats. Det är den som klippt och skuren för och här i Sverige har mannen på omslaget slående likheter med en orakad John Malkovich klädd som en mystisk munk. Jag kommer i definitivt att gå och se den, om den kommer på bio vill säga.
Betyg: ****
Antal sidor: 383
Förlag: Bazar