Färjan – aldrig mer

Färjan av Mats Strandberg

Jag kommer aldrig mer att åka Finlandsfärja. Aldrig. Inte en chans.

Efter att ha läst Mats Strandbergs nya bok Färjan är beslutet självklart. Fy. Inte bara lyckas han beskriva de småtragiska karaktärerna som gång på gång på gång kryssar över Östersjön för en stunds ragg, fest, köttmarknad, svenneskådning, you name it mitt i prick. Bilden han målar upp av den begränsade ytan och omöjligheten att komma undan hemskheterna från såväl människor som… annat avskräcker.

Det här är skrämmande bra. Skitläskigt för att vara uppriktig. Alltifrån resenärerna till personalen ombord är så fint, nästan omtänksamt, beskrivna och kommer väldigt nära. Vi känner dem. Allihopa. De är våra grannar, kollegor, vänner och släktingar. Vi har mött dem. Vi är dem. Och det skrämmer. För när det kommer till kritan, när instinkterna tar över, då är vi oss själva närmast.

Jag läser inte skräck. Jag har sagt det förut. Det intresserar mig inte, mest för att jag hittills inte hittat en skräckbok jag tycker är bra. Som skrämmer mig. Som får iskalla kårar att rinna längs ryggraden. Oftast blir det mest bara töntigt och jag förlorar intresset.

Det finns inget töntigt över skräcken i Mats bok. Trots monster och läskigheter. På något underligt sätt kryper den in under huden på mig. Jag blir berörd. Och jag vet ärligt talat inte om det är monstren eller vi vardagliga, vanliga människor som är läskigast. Skickligt!

Färjan är ett stycke perfekt läskig läsning så här i halloweentider. Så vänta inte, häll upp en stor kopp te och kryp upp i soffhörnet och läs. Men var beredd på att aldrig någonsin mer boka in en kryssningsbiljett.