Ett andra liv – en första reflektion

Ett andra liv
av SJ Watson

Efter dagens pass på mitt ”riktiga” jobb och ytterligare ett par timmar på mitt ”hobby”jobb (som jag önskar vore mitt riktiga jobb) kröp jag ner i ett ångande varmt bad fulla av bubblande skum. Morgondagens bokcirkelbok var redan utläst så jag kunde välja och vraka helt själv vad jag skulle läsa. Valet föll på Ett andra liv av SJ Watson.

Tjugo sidor in ställs jag inför frågan om barn ska gå med på begravningar eller inte. Med tanke på de senaste årens, i mitt tycke, allt för många begravningsbesök så kan jag inte låta bli att reflektera över det. Jag inser att det är en svår fråga och säkert är svaret ”det beror på”. På barnet, på relationen till den döde, på typen av begravning (även om de flesta idag är ganska ljusa så är det aldrig en särskilt rolig tillställning) och en hel massa andra faktorer.

Men hur skulle man göra om det gällde ett barn vars riktiga mamma precis har dött, mördats, en mamma han inte sett sedan han var tre år gammal och som nu växer upp hos sin moster och morbror. Har det barnet en relation till den döda? Är det rätt att ta med barnet på begravningen?

En svår fråga utan något självklart enkelt svar.

Vad jag tycker om boken? Men jösses, jag är bara tjugo sidor in ju. Vänta lite så återkommer jag med mitt omdöme.