(Klicka på texten för att läsa hela inlägget)
Genom åren har vi haft en mysig relation, kommissarie Brunetti och jag. Tillsammans har vi strövat längs Venedigs gator, njutit av Paulas fantastiskt goda luncher, förfasats över Pattas oduglighet och löst det ena brottet efter det andra. Men nu har vi glidit ifrån varandra. Gnistan saknas. Kanske behöver vi en längre paus i förhållandet.
I Donna Leons senaste bok En dunkel död spelar Brunetti som vanligt huvudrollen. Den här gången hittas en man död inne i en av glasfabrikerna och Brunetti kan inte, trots bristen på bevis, låta bli att tycka att det är något som inte stämmer. Men det finns som vanligt krafter högre upp i samhället som motverkar hans efterforskningar. Det går till och med så långt att han blir inkalllad till Patta och får uttryckliga order om att sluta ställa frågor. Ett klassiskt Donna Leon upplägg med andra ord.
Jag vet inte riktigt varför gnistan saknas, men boken känns oengagerande och faktiskt oengagerat skriven. Jag saknar Paulas goda mat och mysdeckarens alla klassiska beståndsdelar. Trots fantastiska miljöer och en liten samhällskritisk vinkling gentemot glasbrukens giftiga utsläpp i Venedigbukten så känns det långsamt. Historien tar liksom aldrig riktigt fart.
Men jag är inte det minsta orolig. Det är bara en liten svacka i förhållandet. Vi kommer att hitta tillbaka till varandra, det är jag övertygad om. Under tiden nöjer jag mig med ett kärt, om en lite svalt och oengagerat, återseende.
Betyg: ***
Antal sidor: 282
Förlag: Forum
Värt att veta:
Med 21 böcker hittills i bagaget som översatts till 23 språk är det bara att lyfta på hatten åt Donna Leons kreativitet. Sedan 30 år tillbaka bor den amerikanskfödda författarinnan i Venedig. Tvärtemot vad man skulle kunna tro finns ingen av hennes böcker översatt till italienska. Ett medvetet val då hon inte vill bli känd i sitt hemland. Jag antar att hon känner sig friare i sitt skrivande på det sättet.
