 |
| En annan gryning av Camilla Sten |
Sällan har medlemmarna i Bokkvartetten varit så oense som när vi diskuterade Camilla Stens debutroman En annan gryning. Bra, intressant, engagerande, upprörande, helt värdelös och seg var bara några av omdömena.
Att träffa de här tjejerna och prata böcker är lika fascinerande varje gång, vi läser samma bokstäver, samma ord, men vi uppfattar det vi läser helt olika. Vi fastnar för olika saker. Hänger upp oss vid olika saker. Tolkar olika.
”En annan gryning utspelar sig i en nära framtid där ett främlingsfientligt parti fått regeringsmakten. Det är en roman om rädsla och rasism, men också om de som vågar stå upp emot hatet. Men framför allt är det en roman om Sverige, ett isande kallt Sverige som kanske är närmare än vi tror.”
Beskrivningen lockade. Det lät aktuellt, skrämmande och samtidigt spännande – riktigt bra med andra ord. Och det var det, tycker jag. Det tog ett tag att komma in i historien, att få grepp om vad det egentligen handlade om, men sedan flöt sidorna iväg och jag ville veta vad som skulle hända.
Men Sverigekopplingen var inte klockren för mig. Medan jag läste så var jag mentalt i något slags framtida USA eller liknande, kanske för att de flesta dystopier jag läst faktiskt utspelar sig just där, eller kanske för att många av karaktärerna i boken har framtida, internationellt klingande namn. Hur som helst så hajade jag till varje gång namnet på en Stockholmsförort dök upp. Jag var liksom inte där. Flera gånger var jag snarare i en framtid inte helt olik den i Blade Runner.
För mig var inte det här så mycket en bok om ett framtida Sverige där ett främlingsfientligt parti tagit makten, det är bara en detalj i periferin på något sätt, nej det här är mer en historia om ett samhälle där alla, av olika orsaker, är rädda och där motståndet gror i hemlighet.
Hos mig väckte den funderingar på vilken väg jag skulle ha valt om jag levt där. Jag önskar verkligen att jag valt motståndets, protesternas, väg. Att jag vågat stå upp för det jag tror på och bekämpat orättvisor och felaktigheter. Men jag vet inte. Kanske hade jag också valt den bekväma, trygga vägen. Men jag hoppas inte det och jag hoppas jag aldrig behöver ställas inför det valet.
Hur som helst så är En annan gryning en roman som berör.
Man kan inte undgå att nämna att Camilla är dotter till Viveca Sten vars deckare från Sandhamn lästs och älskats av många i vårt avlånga land, men Camilla står helt på egna ben, med en egen historia och ett eget uttryckssätt, och hon gör det bra.
